Avaa tiedosto - Doria

BARNS MUSIKALISKA UTVECKLING OCH LÄRANDE
Welch (1998): Utveckling av vokal tonsäkerhet (Vocal Pitch Matching Development)
Fas 1: Sångens ord, inte melodin, tycks utgöra initialt centrum för intresset.
Sången beskrivs ofta som skanderande (vilket innebär att läsa upp text
taktmässigt, lite som rapp) och sångaren utnyttjar melodiska fraser med ett
begränsat tonomfång. I spädbarns utforskning av tonhöjder dominerar nedåtgående
tonmönster.
Fas 2: Medvetenheten om att den egna röstens tonhöjd växer. Detta kan vara
resultatet av en medveten process och om att förändringar av tonhöjden kan
styras. Sjungna melodifragment börjar följa huvudkonturerna hos en
testmelodi eller dess viktigaste fraser. Tonaliteten är i princip frasbaserad.
Självskapade och ”schematiska” sånger lånar element från barnens egen
musikkultur. Tonomfånget som används då sångerna sjungs vidgas.
Fas 3: Den melodiska formen och intervallerna är för det mesta riktiga, men
det kan inträffa vissa förändringar i tonaliteten, kanske i samband med
användning av olämpligt röstregister. På det hela taget har emellertid antalet
avvikelser från referenstonhöjden minskat starkt.
Fas 4: Inga större melodi- eller tonhöjdsfel förekommer i samband med
relativt enkla melodier.
Figur 1.3 Utveckling av vokal tonsäkerhet (Welch, 1998)
Bedömningen av småbarns sångförmåga borde omfatta en blandning av uppgifter,
såsom att glida mellan olika tonhöjder, att härma olika tonhöjdsmönster
och även härma hela melodier, anser Welch (2007). Likaså borde barns sångförmåga
fungera som grund för undervisningsplanering. Nyare neuropsykobiologiska
data om hur tonhöjder behandlas i hjärnan talar nämligen för att barn
först analyserar den melodiska konturen och först därefter intervall och tonalitet.
Numminen (2005) har i sin doktorsavhandling genomfört ett projekt där hon
fördjupar sig i om sångligt oförmögna vuxna kan lära sig sjunga. Hennes projekt
visar att samtliga som medverkar i projektet förbättrar sin sångförmåga avsevärt.
Att inte kunna sjunga, att inte hålla ton och prestera rätt tonhöjd, är ingen definitiv
egenskap, utan kan bero på olika spärrar som människor skaffat sig, menar
hon. Likaså kan det handla om att observationsförmågan inte är inövad och
skärpt. Vidare kan det bero på svårigheter eller ovana att producera toner för att
personen har ett mycket litet tonomfång, eller att det är frågan om ett överraskande
tonläge. En del människor har också skaffat sig spärrar av känslo-
68