Avaa tiedosto - Doria

RESULTAT
pianot i famnen igen. Hon spelar långa stunder helt koncentrerat − systematiskt på de
svarta tangenterna nerifrån basen upp till diskanten, en ton i taget med en taktfast
puls. Juni trycker med ett finger på en tangent i taget, först på de vita tangenterna och
sedan på de svarta. Emellanåt använder hon sig av alla handens fingrar samtidigt och
för handen över tangenterna så att hon åstadkommer upprepade glissandon. Juni
knäpper av minipianot och märker då att instrumentet tystnar. Det ger inga toner
ifrån sig fastän hon trycker på tangenterna. Hon knäpper på minipianot igen och fortsätter
sitt systematiska spel på det, trots att hon lagt det bredvid sig på kudden. Nea
kommer till Juni och Nea börjar spela på minipianot, men då stänger Juni av pianot
och lyfter det tillbaka i sin famn. Juni räcker kantelen åt Nea och flickorna spelar
några toner turvis på sina instrument. Nea lägger bort kantelen men Juni fortsätter
spela på minipianot. (Aktiviteten fortsätter.)
Några barn upprepar samma tonstegsmönster då de spelar på kantelen och minipianot.
Det är ofta tre, fyra tonsteg som de upprepar flera gånger. Ett av barnen i
studien spelar två oktaver (15 tonsteg) upp och ner flera gånger och fortsätter
sedan med fyra till fem tonstegsmönster ett tiotal gånger. Följande episodbeskrivning
är ett exempel på denna komposition med upprepade tonstegsmönster.
Exemplet innehåller de oftast upprepade tonstegsmönstren och variationen
av dem.
Juni (2:5) spelar tonerna från diskanten mot basen; f, e, d, c, h, a, g ,f, e, d, c, h, a, g,
f,. Hon tar en kort paus i spelandet. Därefter upprepar hon sekvensen; f, e, d, c, h, a,
g, f, e, d, c, h, a, g, f. Hon upprepar några toner i sekvensen och spelar f, e, d, c samt
spelar dessutom några sporadiskt valda toner. Juni upprepar sekvensen; f, e, d, c, och
drar över de resterande tonerna i ett glissando. Hon spelar f, e, d och drar över
tangenterna i ett glissando ner mot basen och upp till diskanten. F, e, d med ett fallande
glissando. Dessa tre sekvenser upprepar hon ett antal gånger. Juni spelar på de
svarta tangenterna fiss, giss, aiss, ciss, diss, fiss, giss, aiss, ciss, diss och tar en kort
paus i spelandet. Efter ett rätt fritt experimenterande och spelande på olika toner
spelar hon nu från basen mot diskanten tonerna f, g, a, h, c, och spelar dessutom igen
några helt sporadiskt valda toner. Hon fortsätter med att spela: f, g, a, h, c, d, e, f, g,
a, h, c, d, e, f. Juni spelar från diskanten mot basen f, e, d, c. Hon spelar ännu några
gånger de svarta tangenternas tonstegsmönster samt också de tidigare nämnda tonstegsmönstren.
(Aktiviteten fortsätter.)
Barnen som endast denna första och enda gång besöker musikhörnan fängslas
av, väljer ett specifikt instrument och fascineras av det så mycket att intresset för
den omgivande världen försvinner under långa stunder. De koncentrerar sig
mycket intensivt på det instrument de spelar på och intresserar sig för instrumentets
ljud, samt försöker med varierande spelteknik åstadkomma förändringar
i klangfärg och ljud. Denna fria skapandeprocess med egna spontana handlingar
ger barnen upplevelser av och kunskap om det utvalda instrumentets möjligheter
att skapa ljud, toner, klanger och harmonier. Barnen ges också möjlighet att
etablera ett känsloförhållande till instrumentet då de fritt får hantera instrumentet.
Improvisationerna är alltid mycket varierande och det är sällan det uppstår
kompositioner där något moment upprepas. Någon enstaka gång kan tre till
fyra toner upprepas flera gånger för att därefter igen varieras och helt förändras.
237