Avaa tiedosto - Doria

BARNS MUSIKALISKA UTVECKLING OCH LÄRANDE
Andra musikaliska uttryck som kan iakttas hos spädbarn är den regelbundet
återkommande spontansången. Det är ofta någon naturlig företeelse som stimulerar
barn att börja sjunga och sången måste därför också utformas på något sätt.
Själva formuleringen är inte tillfällig, menar Bjørkvold (1994), utan den underställs
gemensamt uppsatta normer som barnen själva förvaltar. Spädbarn använder
sig av ett slags flytande amorf sång. Den utvecklas helt organiskt och spontant
från spädbarnets joller på skötbordet och den är en del av den tidigt förekommande
rösten och ljudleken. Med sina glissandon, mikrointervaller och fria
rytmer står den här formlösa typen av spontansång fjärran från det vi vuxna
traditionellt menar med sång (jfr 3.1.5).
Sundin (2001) indelar spädbarnens sånger i lallmonologer, lallsånger och medsjungning.
Lallmonologerna brukar också benämnas språklallande och detta
anger deras anknytning till språket. De skiljer sig från lallsånger genom att det i
dem förekommer olika språkljud, medan lallsångerna ofta består av en enda
vokal med varierande tonhöjd. Båda sångtyperna börjar uppträda vid sex månaders
ålder. Barnet övar sig, leker med sin egen röst, sjunger olika stigande och
fallande pendelrörelser, ofta åtföljda av motoriska kroppsrörelser. Några månader
senare kan ett försök till imitationssjungande ske, det vill säga att barnet
försöker sjunga en melodi som det har hört spelas innan. Under det första året är
det vanligt att vuxna inte känner igen den förspelade melodin i barnets sångförsök,
men under det andra året börjar barnets nynnande likna den förspelade
melodin. Barnet tycks först välja ut och imitera ord med stark klangstruktur och
ett helt stycke kan till följd av det här formas av starka ordklanger. Rytmiska och
melodiska förlopp är däremot ofta svårare för barnet att imitera (jfr 3.1.5).
Under det första levnadsåret reagerar barnen således på musik, rör sig till musik
och kan ibland till och med sjunga innan de kan tala. Det som är betydelsefullt
under den tidiga fasen i barnens liv är däremot inte ljud eller musik som sådana
utan den sociala känslomässiga helhet som ljud, sång och musik ingår i, menar
Jensen (1979). Ljud, sång och musik är ofta förenade med tillfredsställelse av
fundamentala behov såsom t.ex. amning, blöjbyte och senare renlighetsträning.
Också barns experimenterande med föremål i sin närmaste omgivning och
aktiviteter som att sitta, krypa och gå är andra aktiviteter som kombineras med
musik. Sång, musik och åstadkomna ljud kan också medverka till att skapa en
grundläggande tillit hos spädbarnet till sig självt och till omvärlden, vilket är ett
nödvändigt villkor för all vidare utveckling, menar Jensen (1979).
3.1.3 Rörelse, rytmik och melodi
Rytmen blir allt viktigare för barn i 18 månaders till tre års ålder, anser
Hammershøj (1997). Detta kan hänga samman med de bättre motoriska färdigheter
som barnet har fått. Barnet fortsätter att träna sina slagserier, dvs. slag mot
golvet med leksaker eller med en sked mot bordet. Slagserierna blir längre och
63