Avaa tiedosto - Doria

LÄRANDE OCH KUNSKAP
blir avgörande. Det handlar om att kunna se hur barns erfaranden tar sig uttryck i
ord och handling.
Pedagogen bör således utgå från det individuella barnet och dess behov. I en
utvecklingspedagogisk förskoleverksamhet (Pramling Samuelsson & Asplund
Carlsson, 2003) ska pedagogen skapa förutsättningar för lärande genom att han
eller hon arrangerar eller fångar situationer i vardagen och får barn att tänka och
reflektera. Den vuxna ska få barn att tänka, tala och reflektera genom att problematisera
och ställa utmanande frågor så att barnet funderar vidare. Pedagogen
bör också utgå från barnets kunskaper och funderingar genom att samtala med
och intervjua barnet, vara lyhörd för att verkligen följa barnets tankar och på så
sätt ställa rätta följdfrågor. Han eller hon ska också kunna göra barnet medvetet
om vad aktiviteterna borde leda till och låta barnet vara kreativt så att det ges
möjlighet att utnyttja egna strategier för lärande. Att signalera att det är barnets
egna tankar och idéer som ska komma fram och inte ett förväntat ”rätt svar” är
också viktigt. Pedagogen ska även undersöka och beskriva hur barns förståelse
utvecklas. Detta kan göras genom att pedagogen intervjuar barnet om dess eget
lärande, visar och hjälper barnet att se att det lärt sig och utvecklats under temats
gång. Det är också viktigt att barnet förstår att det beror på den egna aktiviteten
att det lär sig (Pramling, 1994; Pramling Samuelsson & Sheridan, 1999;
Pramling Samuelsson & Mårdsjö, 1997).
2.4.2 Samtal och samspel
Med utgångspunkt i ett sociokulturellt perspektiv är samtal och kommunikation
det centrala och utgör en länk mellan människan och omgivningen. De färdigheter
ett barn behöver utveckla lär det sig främst genom samtal i sociala miljöer.
Barn lär sig att uppfatta budskap, ta andra människors perspektiv och bidra till
samtal. I det sociala samspelet kommer barnet också i kontakt med sin egen
kultur. Dessutom tar barnet med sig erfarenheter från sociala situationer som det
senare använder och kommunicerar vidare till andra, menar Säljö (2000).
Två av de viktigaste faktorerna som visat sig påverka barns lärande är således
den kommunikation och den interaktion som barn är delaktiga i. Denna kommunikation
och interaktion kan se mycket olika ut beroende på pedagogers förhållningssätt
till barn, deras sätt att tala till och om barn samt deras strategier för att
försöka förstå och bemöta barns uttryck för mening, anser Johansson (2003). Ett
litet barn ger uttryck för sina intentioner på ett helhetsbetonat sätt med hjälp av
miner, gester och rörelser. Enligt Grunderna för planen för småbarnsfostran
(2005) behöver barnet en pedagog som känner till barnets individuella sätt att
kommunicera. Pedagogen ska också reagera på barnets kontaktinitiativ och
uppmuntra barnet i dess försök att växelverka med sin omgivning. Då lär sig
barnet småningom att såväl ställa frågor som att svara på dem.
52