Avaa tiedosto - Doria

LÄRANDE OCH KUNSKAP
kanta vuxna. Enligt Lindahl (1996; 1998) kräver imitation en fokusering av
medvetandet då det gäller för barnet att rätta handlingen efter aktivitetens innebörd.
Småbarn imiterar och upprepar handlingar för att så småningom lära sig
hur de själva ska agera, då de fått innebördsförståelse för handlingen.
När småbarn imiterar, kopierar de inte bara andras rörelser, utan anammar också
ofta innebörden av handlingen, hävdar forskarna Hay, Stimson och Castle, i
Lindahl (1996). Imitationen är meningsfull och motiverad för att den reflekterar
förståelse för någon annans åsikt, men den kan också ses som en mental aktivitet
som underlättar bildandet av begrepp. Imitationen är således ingen automatisk
reflexhandling, utan en selektiv imitation, som visar sig i att barn väljer och föredrar
att känna igen vissa handlingar, medan de utestänger och nonchalerar andra
som de väljer att inte imitera, poängterar forskarna. Imitation är således i högsta
grad en sällskaplig och social process. Barns imitation skapar samspel och relationer
med andra individer och de använder imitation också som ett verktyg för
att uppnå samspel och växelverkan med omgivningen. Under det andra levnadsåret
används imitation främst för att bekräfta egna önskemål eller svara på
andras önskemål (Lindahl, 1996).
Vygotskij (1980) lyfter i sin forskning fram att när barn imiterar andras beteenden
i leken, eller när de efterliknar läraren i undervisningen, är detta nära
förbundet med förståelse. Imitation och samarbete utgör således grundelement i
barns utvecklingsprocess. ”Zonen för den potentiella utvecklingen” (se kap. 2.2)
blir en huvudfråga i det pedagogiska tänkandet, anser Vygotskij (1980). Denna
förståelse är beroende av att tillgodogörande av en lösningsmöjlighet sker
omedelbart och att barnen förstår vad de gör. Det viktiga är således att barnen
genom att imitera varandra, eller genom att få ledning av läraren, kan prestera
utöver vad de skulle ha gjort på egen hand. Vygotskij påstår att barn i daghem
och i skola måste få möjlighet att röra sig från det som de kan till det som de inte
kan, och de bör också få möjlighet att återskapa på ett kreativt sätt.
Imitationen är således en viktig del av lärandeprocessen hos barn. Lika viktig är
också variationen. Enligt Lindahl och Pramling Samuelsson (2002) ger variationen
en inblick i barns kognitiva värld. Både imitation och variation är involverade
i barns lärandeprocess. Samtidigt som de imiterar det som de upplever
intressant, så varierar de också sitt sätt att handla för att de tycker att variationen
i sig är intressant. I lärandeprocessen ser och urskiljer barnet också hela tiden
nya dimensioner. Lindahl och Pramling Samuelsson (2002) betonar betydelsen
av variation för att barn ska utveckla ny kunskap. Variationen möjliggör att barn
ska kunna se ännu mer komplicerade sammanhang och kunna urskilja mönster
och kännetecken i samspel och kommunikation med både andra människor och
föremål. Pramling Samuelsson och Asplund Carlsson (2003) hävdar att ändamålet
med variation framför allt är att barn ska ha förutsättningar för att kunna
urskilja. För att barn ska kunna urskilja måste det ske en variation, men samtidigt
bör det finnas konstanta likheter. Marton och Booth (2992) anser också att
förutsättningen för att kunna urskiljs en innehållsaspekt från en annan är att det
46