Avaa tiedosto - Doria

Barnens omedelbara uttryck
DISKUSSION
Resultatet visar att en del av barnen använder sig av bilder eller objekt i närmiljön
för att åskådliggöra textinnehållet, eller alternativt för att önska sig en
sång. På ett par avdelningar har pedagogerna hängt upp bilder på väggarna där
sångtextinnehållet är illustrerat. Barnen använder sig också av andra objekt än
bilder för att peka på och visa att de förstått sångtextinnehållet. De riktar också
sin uppmärksamhet mot befintliga föremål i närmiljön med relation till sången
eller mot väggmålningar där vissa detaljer överensstämmer med enskilda ord i
texten.
Det framgår att vissa sångtexter tycks glädja och inspirera barnen mer än andra.
Barnen reagerar speciellt starkt på texter där de har erfarenhet av innehållet, men
där innehållet motsäger verkligheten. Texter som beskriver djur som getts
mänskliga egenskaper roar barnen. De tycks många gånger ha klart för sig vilka
egenskaper djur har och inte har i verkligheten. Då de genom barnvistexterna får
ta del av djurens från naturen avvikande uppträdanden, vilka ofta är både fantasifulla
och roliga, reagerar de med leenden och skratt. Också på barnvistexter som
ledsagas av tvärtemotrörelser som avviker från det förväntade, reagerar barnen
med olika glädjeuttryck. Speciellt roliga för dem är de texter där något, ur barnens
perspektiv, avvikande sker. Detta visar att pedagogerna lyckats välja sånger
som gläder och inspirerar barnen. Utgående från Flodin (1998) har detta också
under hela 1900-talet varit ett viktigt mål. Flodin nämner att sånger och sjungande
kan väcka starka positiva känslor. Detta är lätt att upptäcka eftersom upplevelsen
av gemenskap, förstärkt av en barnvisa, kan ge utlopp för glädjeyttringar.
Det framgår också att barnen låter sig inspireras av barnvisorna när de självmant
delger pedagogerna och de andra barnen sina tankar och funderingar om texten.
Barnen kan också verbalt hävda att de upplever en konflikt i förhållandet mellan
barnvisornas textinnehåll och det verkliga livet. Ett exempel på detta är att ett
barn ifrågasätter om en kråka kan klappa takten såsom det beskrivs i en sångtext.
Barnet anser att det är omöjligt, eftersom kråkan har vingar och saknar händer
att klappa med. Då barnen entusiasmeras av en barnvisetext ställer de ofta frågor
om den. Frågorna kan också gälla betydelsen av enskilda ord i sångtexten.
Brown, Kysilka och Werner (1996) anser att pedagogerna ska uppmuntra och
acceptera barnens självständighet och initiativ. Pedagogerna i föreliggande studie
stöder inte i tillräcklig utsträckning barnens initiativ. Barnen berättar ibland
självmant vad de tänker om texternas innehåll och då skulle pedagogerna kunna
ta fasta på och visa intresse för barns tänkande och utmana dem. Enligt Pramling
Samuelsson och Asplund Carlsson (2003) kan ett sådant arbetssätt vara
betydelsefullt för att pedagogerna skall få insikt i vad barn tänker och vilka
erfarenheter de har. Barnen får också i föreliggande studie, genom de diskussioner
och argumentationer som pedagogerna ibland för med barnen nya infallsvinklar
på sångtextinnehållet. Detta kan i sin tur resultera i att de börjar se på
innehållet på ett annat sätt än de gjort tidigare.
251