Järpvall

2. Ett rationellt format för en rationell värld 97
– eftersom de inte byggde på en enhetlig princip. 80 Vidare skriver
Lagerström att systemet
som ligger till grund för normalformaten, är sålunda ytterst enkelt
och ändamålsenligt och ger åt formatfrågan en stabilitet, som, emot
den rådande oredan med beteckningar å format, vilka icke inbegripa
exakta mått, verkar klar och redig. 81
Det fanns dock de som ifrågasatte argumentet om godtycklighet.
Boktryckaren Bo Löfgren hävdade i en tidig artikel om formatfrågan
1920 att Porstmanns formatsystem också hade kritiserats
för att vara just godtyckligt. Löfgren skrev också att det borde ”väl
knappast vara av något gagn att normaliseringen kunna stödja sig
på en vacker matematisk formel”. 82 Skiljelinjen i formatfrågan gick
här, mellan A4 och folio, mellan teori och praktik, mellan ett
modernt matematiskt framtaget system och traditionella format.
Motståndare till det nya systemet hävdade i Bo Löfgrens anda
att det bara var en teoretisk produkt som inte hade koppling till
praktiken, och att det var ur denna praktik som en standard för
formatet i stället borde hämtas. Formatsystemets förespråkare hävdade
att praktiken, kontorsarbetets förflyttande och ordnande av
papper, skulle omskapas av det nya rationella formatet. Formatets
rationalitet föreställdes stå i ett kausalt samband med kontorspraktiken,
formatets ordning skulle ersätta formatanarkins oordning.
Kruse hävdade att även de som var tveksamma till formatstandardiseringen
borde kunna hålla med om att formaten var ”synnerligen
logiskt uppbyggda” och inte bara en ”teoretisk spekulation”
80. Hugo Lagerström, ”Standardisering av papper”, Svensk grafisk årsbok
(Stockholm: Bröderna Lagerström, 1933), 23, 34.
81. Ibid., 30–31.
82. Bo Löfgren, ”Några svenska normalformat: Ett bidrag till standardiseringsfrågan”,
Nordisk boktryckarekonst, nr 9, 1920, 37.