Järpvall

118
Pappersarbete
kan förstås i analogi med en annan infrastruktur, järnvägen. ”Hjulen,
skenorna och vagnarna är endast delar av en enda stor maskin
vars riktiga justering, delarnas anpassning, är en helt nödvändig
förutsättning för att det hela ska fungera perfekt.” 12 Att betrakta
kontoret som en maskin är i källmaterialet tämligen ovanligt, utan
ordet som används för att beskriva kontoret som en infrastruktur
för att cirkulera kontorspapper är system. 13 Birgitta Conradson,
som i sin avhandling studerat bland annat skönlitterära beskrivningar
av kontoret och kontorsarbetet, menar däremot att maskinmetaforen
där användes flitigt. Kontoristerna beskrevs som kuggar
eller maskindelar, kontoret som ett maskineri och chefen som
arbetets hävstång. ”Maskineriet kom sakta igång under svagt gnissel,
skrivmaskinerna, adderingsmaskinerna, pennorna, telefonerna
[…] allt vävdes ihop till en symfoni som skar gällt”. 14
Formatstandardiseringen framställdes alltså ha potential att
omforma kontoret till ett effektivare system, genom delarnas anpassning
till A4-formatet – och som en följd därav till varandra. I
det idealiska och standardiserade systemet var alla de lådor, kuvert
och pärmar som användes i överföringen av offerten, det citerade
exemplet ovan, kopplade till A4-papperets 210 x 297 millimeter
stora yta. A4 blev därmed kontorets likare, och samverkan mellan
systemets olika delar berodde på formatets exakthet. Standardiseringen
av pappersformaten handlade i detta perspektiv om någonting
större än bara kontorspapperets dimensioner, nämligen om
12. Ur An exposition of the danger and deficiencies of the present mode of railway
construction (1846) citerad i Schivelbusch, 21–22.
13. Ett undantag är dock Sveriges kontoristförenings och gsk:s kurs
”Blanketten i kontorets tjänst” som hölls på olika håll i landet i början av
1950-talet och hade ett stående inslag med rubriken ”Kontoret: ett pappersmaskineri”.
Se exempelvis ”Blanketten i kontorets tjänst: Ny succékurs
i Malmö”, Kontorsvärlden, nr 12, 1952, 396.
14. Conradson, 65. Här citerar hon Waldemar Hammenhögs Svenske
Apollo (1935).