Järpvall

5. Maskinsinne och blankettsinne 199
menas här alltså inte bara text utan även grafik. Man var tvungen
att avläsa blankettens ledord för att fylla i den korrekt, men behövde
inte nödvändigtvis göra detta i avläsningen av den ifyllda
blanketten. Tillsammans med Paul Stiff och Paul Dobraszczyk har
Esbester i en annan studie, av brittiska folkräknings- och deklarationsblanketter
under första halvan av 1800-talet, använt metoden
att spåra läsakten genom det skrivna. De visar hur blankettmediet
förändrades över tid genom att uppmärksamma fel, korrigeringar,
överstrykningar och korrekt införda uppgifter. 16 I studien om
tidtabeller använder Esbester på ett liknande sätt marginalanteckningar
och noteringar för att få korn på läsakten, vilket är en metod
som är vanlig i bokhistoriskt orienterade studier av läsning. I analysen
här utgår jag från ett konstruktörsperspektiv som blottlägger
hur man försökte styra kontoristerna läsande och skrivande och
därmed skapa specifika läs- och skrivpraktiker.
den moderna blanketten
Bland de fackmän som skrev om blanketten runt 1950 fanns en
utbredd uppfattning att 95 procent av den totala kostnaden för en
blankett utgjordes av användningskostnaden för ifyllning, avläsning
och sortering. Tillverkningskostnaden för material, sättning
och tryckning utgjorde bara fem procenten av kostnaden för en
blankett. 17 Arbetet med att omforma blanketten inriktade sig av
16. Stiff, Dobraszczyk & Esbester, 65–84.
17. Dessa siffror cirkulerar i materialet utan hänvisning till någon studie,
inte heller har urkällan kunnat lokaliseras. De ska snarast tolkas som en
uppmaning att tänka över utformningen av blanketter. Liknande uppgifter
som det brukade hänvisas till var att en maskinskriverskas kapacitet kunde
ökas med 20 procent vid användningen av fasta skrivlägen. I en artikel om
databehandling 1967 konstaterades att ett kilo papper inte var dyrt, men
när tjänstemannens pappersarbete räknats in ponerade man att kilopriset
uppgick till 3 000 kronor. Rolf Lindblad, ”Papper i kontorsrutin kostar