Järpvall

kapitel 2
Ett rationellt format
för en rationell värld
”1 × √2 – mystiskt tal för nytt pappersformat” löd en rubrik i Aftonbladet
1941. I artikeln intervjuades Sigurd Köhler som var en av de
sakkunniga i den utredning som tillsatts för att se över möjligheterna
att införa enhetliga format för alla de papper som användes
inom statsapparaten. 1 Det var mycket som blev fel i denna rubrik.
Det mystiska talet var varken mystiskt eller talet 1 × √2, utan närmare
bestämt 1:√2. Inte heller var det ett nytt pappersformat som
det handlade om. Pappersformat med sidproportionen 1:√2 – det
vill säga att förhållandet mellan sidorna var ungefär 1 mot 1,414 –
kan spåras till slutet på 1300-talet, men som en uttrycklig idé att
forma papper efter har den tillskrivits den tyske vetenskaps mannen
Georg Christoph Lichtenberg år 1796. Vid tidpunkten för artikeln
hade dessutom standardiseringen av pappersformaten med denna
sidproportion redan diskuterats i Sverige i drygt två decennier.
”Finessen med det nya formatet ligger i förhållandet mellan arkets
sidor”, stod det vidare i Aftonbladets artikel – och här blev det rätt. 2
Poängen med sidförhållandet 1:√2 var att varje vikning av papperet
längs kortsidan bildade ett hälften så stort, och med den större
storleken, likformigt papper (se bild 1 på sidan 62). Ett papper i
A4-format mäter 210 × 297 millimeter, hälften så mycket som A3
1. ”1 × √2: Mystiskt tal för nytt pappersformat”, Aftonbladet 24/4 1941, 4.
2. Ibid.