Järpvall

68 Pappersarbete
senare revideringen arbetade för att A-formatet skulle införas. 19
Det fanns alltså i Sverige normer som fastställde måtten på vissa
papperstyper inom vissa verksamheter, men inte någon allmänt
antagen standard för pappersformaten.
formatfrågan
På uppdrag av Stockholms handelskammare, Sveriges industriförbund,
Svenska pappersbruksföreningen och Boktryckarekammaren
uppdrogs 1920 en delegation att utreda en standardisering av pappersformaten.
Ett arbete vars rapport publicerades i både Svenska
boktryckareföreningens meddelanden och Nordisk boktryckarekonst. Det
fanns enligt denna rapport ett stort antal varianter på formatserier
med utgångspunkt i 1:√2, varav man särskilt lyfte fram Ostwalds
och Werners förslag – även Porstmanns lösning var med, dock utan
att hans namn nämndes. Man hade också undersökt de inhemska
förslag på pappersformatsproblemet som fanns, men kommit fram
till att frågan hade internationell bäring och därför inte kunde lösas
lokalt. Av den anledningen rekommenderade delegationen serierna
efter den tyska standarden att bli standardformat även i Sverige. 20
Vad som sedan händer med denna rekommendation tiger källmaterialet
om. Klart är dock att det skulle dröja ytterligare 26 år
19. 1930 översände Statens provningsanstalt dokumentet ”Förslag till
förordning angående de slag av papper, bläck, färg för maskinskrift och
stämpelfärg, som skola användas till vissa allmänna handlingar” till Riksarkivet,
i vilket de ”internationella formaten” framställdes som ett alternativ
till de traditionella kvarto och folio. Brev från Evert Norlin till Per
Samzelius 27/5 1930. Pappersfrågan: Förarbeten till ny normalpappersförordning.
Pappersfrågor: Arkivpapper, arkivomslag, arkivpapp, 1929–1937.
Riksarkivets ämbetsarkiv, Byrå 1. F III a:8. Riksarkivet Marieberg.
20. ”Standardisering av papper”, Svenska boktryckareföreningens meddelanden,
nr 12, 1922, 315–317; ”Standardisering av papper”, Nordisk boktryckarekonst,
nr 1, 1923, 29–33.