Järpvall

3. Standarden materialiseras 129
formatet och de ha lyckats göra detta på ett så elegant sätt, att
även tidigare använda pappersformat kunna begagnas. Bäst komma
emeller tid de borden till sin rätt hos den företagare, som varit framsynt
nog att lägga sig till med din-formaten. 32
Flera kontorsmöbeltillverkare som marknadsförde sina produkter
från 1944 och framåt tryckte just på relationen mellan de ”nya”
formaten och möbeln. I en annons från Ragnar Bergs 1945 hävdas
att för ”första gången kan skrivbordet bli ett effektivt verktyg för
skrivbordsarbetet – varje låda, ja, varje del av lådutrymmet medarbetar
till effektiviserat skrivbordsarbete.” 33 Åtvidabergs industrier,
företaget som sedermera blev Facit, återkom till detta i flera olika
annonser, exempelvis i en från 1949, där det heter att skrivbordet
”bör utformas så att det blir ett verkligt effektivt arbetsredskap.
Lådorna skall passa blanketternas standardformat: A4, A5, A6 etc.
Hurtsarna skall vara så konstruerade att man i dem kan kombinera
de lådor man behöver.” 34 Detta är endast några exempel på hur man
i annonser förde fram anpassningen efter formatsystemet som
styrkan med möbeln. Exemplen är långt flera och så sent som 1963
marknadsfördes en kontorsmöbelserie från Hadar Schmidt som
”systematiskt uppbyggd kring enhetsmåttet A4”. 35
Dessa kontorsmöbeltillverkare ansåg alltså att det var möjligt att
sälja skrivbord med hjälp av A-formatet. För analysen i detta kapitel
innebär annonserna ett konkret uttryck för de mer svävande
idéerna om formatsystemets ordnande potential från formatfrågans
debatter: standardens materialisering i skrivbordslådan. Ett sätt att
32. ”Nytt och nyttigt för kontoret”, Kontorsvärlden, nr 9, 1944, 34.
33. Annons för Ragnar Berg ab, ”Stål och trä gå hand i hand”, Kontorsvärlden,
nr 9, 1945, omslagets baksida.
34. Annons för Åtvidabergs industrier, ”Bygg kontoret kring blanketten”,
Kontorsvärlden, nr 4, 1949, 117.
35. Annons, ”Kontorsutrustning av i dag”, Kontorsvärlden, nr 4, 1963, 205;
se även annons för Kågens industrier ab, Kontorsvärlden, nr 3, 1962, 117.