Järpvall

3. Standarden materialiseras 117
Här framställs idén om formatsystemets rationalitet att kunna tilllämpas
praktiskt genom anpassningar i varje del av infrastrukturen
som kontorspapperet cirkulerade i. I citatet nämns en mängd sätt
att omsluta, särskilja, skydda och hålla samman dokumenten under
deras cirkulation. Liksom de behållare att förvara mappen i, tillfälligt
i brevkorgar, brevlådor och skrivbordslådor, och mer permanent
i arkivhyllor, var det ideala kontoret i Åhlins tappning helt
anpassat efter A4. Ett rationellt kontor efter formatstandardiseringen
var ett kontor där alla dessa små detaljer var ordnade.
Ingenting var för litet för att ta i beaktande när A4-formatets
fördelar skulle förklaras, men så är kontorspapperet som medieform
i hög grad en mediehistoria om små justeringar och ömsesidiga
anpassningar. För att illustrera varför dessa små detaljer är
viktiga kan frågan om hålslag vara ett exempel, där fortfarande i
dag olika länders lösningar skiljer sig åt. När gsk initierades 1945
fanns det en underkommitté som skulle behandla ”fästhålsfrågor”.
Problemet uppmärksammades så sent som 1967 i Dagens Nyheter
som rapporterade angående förberedelser för att ta fram en internationell
standard för fästhål att Sveriges ”förhållande till främmande
makt är inte gott, när det gäller hål i papper”. Den svenska
normen som fortfarande används har måtten 21-70-21 millimeter
mellan hålen och är ett arv från Anders Tengwalls patent från
1889. 11
Åhlin ger i det långa citatet ovan uttryck för tanken om ett informationssystem,
där delarna i minsta detalj fungerar ihop. Detta
världen, nr 3, 1947, 90.
11. ”Stora pärmkriget: Sverige försvarar ett åttiårigt patent”, Dagens Nyheter
10/10 1967, 7; se även ”Nytt från GA”, Grafiskt forum, nr 9, 1961, 433.
För en diskussion kring skillnaderna mellan usa och Europa se Howard T.
Senzel, ”Looseleafing the flow: An anecdotal history of one technology for
updating”, The American Journal of Legal History, vol. 44, nr 2, 2000, 119–
121.