Järpvall

124
Pappersarbete
kopplingen mellan A4-papperet och skrivbordet – i Vismanns fall
eftersom formatsystemet inte skulle bli standard förrän tjugo år
senare, och i den amerikanska kontexten har formatet aldrig blivit
standard. I svenska handböcker om kontorsarbete från 1930-talet
och framåt hade skrivbordet en självklar plats. Ibland med egna
kapitel, eller som en del av längre avsnitt om kontorsmöbler i
allmänhet, utreddes frågor kring hur papper och utensilier borde
sorteras för att arbetet skulle kunna utföras på bästa sätt, ergonomiska
aspekter och val av lådsystem. Skrivbordet beskrevs ofta i
handböckerna som något mer än bara en möbel: det var en maskin,
ett verktyg eller ett redskap för den enskilde kontoristen i dennes
arbete.
I handböckernas instruktioner för skrivbordsarbetet fanns vad
man kan kalla ett renhetsideal kring hur skrivbordet skulle se ut
för att arbetet skulle ske så effektivt som möjligt. Enligt Henny
Elghammars Sekreterarhandboken karakteriserades ett modernt
skrivbord av att ”det skall ingenting finnas på det”. Bara de kontorspapper
som kontoristen arbetade med just för tillfället skulle
ligga framme, alla andra skulle vara sorterade i skrivbordslådorna. 23
I en artikel i Affärsvärlden 1934 hävdades på samma tema att skrivbordet
”måste vara fritt från alla onödiga papper, ingenting får
distrahera, tjänstemannen skall lätt ha möjlighet att koncentrera
sig på sin uppgift.” 24 I en handbok översatt från engelska, Hur den
praktiske mannen arbetar (1938), uttrycktes renhetsidealet genom att
skrivbordet liknades vid ett slagskepp på vars ”däck finnas, väl
utplacerade, de pjäser, som krävas för striden, men ingenting
därutöver. Däcket är lätt överskådligt. Intet skymmer målet för
23. Henny Elghammar, Sekreterarhandboken (Stockholm: Natur och kultur,
1950), 32. Se även Statens kontorsmöbelserie (Stockholm: Esselte ab,
1944), 23.
24. Sign.: Organisatör, ”Moderna kontorsmöbler: Nya riktlinjer för möbelutformningen”,
Affärsvärlden, nr 7, 1934, 287.