Järpvall

4. Blankettproblem omkring 1950 165
Bidragande orsak till en kritisk inställning till de offentliga blanketterna
är otvivelaktigt även nutidsmänniskans obenägenhet för
skriftliga meddelelseformer över huvud taget. Muntligt förfarande
vid kontakten mellan myndighet och allmänheten kommer därför
att framstå som särskilt eftersträvansvärt. Möjligheterna härför
torde dock ofta överskattas. 42
Problemet var inte enligt kontorsorganisatörerna att blanketterna
var för många, som den uppretade allmänheten uppfattade det.
Möjligtvis kunde vissa blanketter vara onödiga och borde därför
gallras bort – vilket var en obligatorisk punkt i blankettrevisionen
(se nedan). Huvudproblemet handlade i stället om kontroll och om
hastighet. Kontrollen över kommunikationen på organisationsnivå
kunde uppnås genom att blanketterna sattes samman till i ett
system, blankettsystemet. Frågan om hastighet innebar att med
blanketten som medel skulle skrivmaskinens, och maskinskriverskans,
fulla potential realiseras (hur det exakt skulle gå till utvecklas
i nästa kapitel). Detta kläddes i en tayloristisk språkdräkt där skillnaden
mellan olika tillvägagångssätt ”vid rutinartade massarbeten”
kunde räknas i sekun der, små tidsvinster som ”sammanlagt ge
väsentliga be spa ringar”. 43
För att växla upp resonemanget till ett större perspektiv kan man
med teknik- och vetenskapshistorikern Paul Edwards sätta in blankettproblemet
i sammanhanget av en global rörelse mot ökad hastighet
och kontroll. Enligt Edwards uppkom nya utmaningar efter
krigsslutet 1945 i och med de alltmer globaliserade marknaderna
och den ökade hastigheten och volymen i det flyg- och båtbaserade
transportsystemet. Kontroll kräver information, och den ökade
hastigheten och volymen på systemen som skulle kontrolleras krävde
mer kraftfulla informationsteknologier. 44 Även om Edwards
42. 1948 års blankettkommitté, Blankettrationalisering: Del 1, 21.
43. ”Blankettrevision”, Rationella blanketter (1952), 1–2.
44. Paul Edwards, ”Infrastructure and modernity: Force, time and social