Järpvall

4. Blankettproblem omkring 1950 175
Nyberg ett slags informellt gesällsystem där några års arbete under
en erfaren blankettman, samt ett tillägnande av facklitteratur skulle
förbereda för yrket. Med facklitteratur avsågs tidskriftsartiklar,
som Nybergs egna, standardpublikationer, handboken Rationella
blanketter och liknande. 73 Artiklar i fackpressen framhölls även av
Tångeberg och i Rationella blanketter som det medel genom vilket
blankettmannen kunde tillägna sig de nya rönen och utveckla blankettarbetet
i den organisation som han verkade i. Beskrivningen av
blankettmannen kan i viss mån ses som en spegling av blanketten
som medieform. Blankettens funktion och roll i organisationen
avgjorde blankettmannens önskade kvalifikationer: eftersom den
var en trycksak behövdes tryckeriteknisk kompetens och eftersom
den cirkulerade mellan olika avdelningar behövdes en allmän kunskap
om företagets olika delar.
Tångeberg hävdade att ”blankettanalys och blankettkonstruktion
blivit en kvalificerad fackmannauppgift”. 74 Trots oklarheter
kring hur många blankettmän som faktiskt fanns, och ovisshet
kring deras plats i organisationen, är det tydligt att arbetet med
blanketter under slutet av 1940-talet blivit en egen yrkesspecialitet.
Rollen de fick var att utforma den centrala medieteknik som blanketten
utgjorde, en således viktig roll i företagens och förvaltningarnas
hantering av information. I en brittisk kontext menar John
Agar att blankettkonstruktörerna blev en sorts mekaniseringsexper
ter i och med blankettens viktiga funktion i nyttjandet av
moderna kontorsmaskiner. 75 Detta är en beskrivning som sådana
som Tånge berg och Nyberg nog hade samtyckt med. Utifrån den
amerikanska kontexten spekulerar Gitelman kring att tryckerierna
som framställde blanketter spelade samma roll för den moderna
byråkratins framväxt som tillverkare av maskinverktyg spelade för
73. Nyberg, ”Vad är blankettarbetet värt?: ii”, 300.
74. Tångeberg, Handbok i blanketteknik, 13.
75. Agar, 194.