Järpvall

4. Blankettproblem omkring 1950 163
till dagstidningarna, kontorsorganisatörer, gsk, blankettekniker
och grafiker diskuterade blanketten som ett problem, på olika sätt
och med olika bevekelsegrunder. För vissa sågs blanketten som en
förbisedd aspekt i den pågående rationaliseringen av kontorsarbetet.
”Endast i ringa grad ha blanketterna rönt inverkan av de
sista årtiondenas allmänna strävan till kontorsrationalisering”,
skrev Folke Millqvist 1945. 37 För gsk handlade det om att ta fram
standarder för en enhetlig utformning av blanketter och att de
skulle anpassas till skrivmaskinen. Olika uppgifter skulle ha sin
bestämda plats, normer för postadress skulle utarbetas, och framförallt
skulle pappersytan uppdelas i standardiserade kolumner och
rader – allt för att effektivisera ifyllning och avläsning. För blankettmannen
handlade problemet om allt arbete kring en verksamhets
blankettbestånd, och dess utveckling. Det rörde sig här
både om hur så kallade blankettrevisioner skulle göras och om hur
utformningsproblem skulle hanteras. Blankettproblemet var också
rent tekniskt en fråga där de två världarna kontor och tryckeri
möttes, något som i mångt och mycket försvårades av att man använde
olika måttsystem (kontoren metern och tryckerierna den
typografiska punkten).
Lika självklar som kontorsorganisatörernas positiva inställning
(blankettproblemet var något som kunde och skulle lösas) var allmänhetens
negativa uppfattning. Om inte annat vittnar orden
blankettraseri och blankettkrångel om detta. En insändarskribent
i Aftonbladet 1947 skrev att ”som allom bekant grasserar blankettraseriet
mer nu än någonsin inom Krångel-Sverige”. 38 I samma
publikation året efter menade en annan skribent att ”Blankettoch
Krångel-Sverige” nu hade nått domstolarna, och att ”[r]ätt-
37. Folke Millqvist, ”Blanketterna på bankdisken: Några reflektioner”,
Esseltekalendern 1945 (Stockholm: Esselte, 1945), 61.
38. Sign.: Statstjänsteman u. p. a, ”Pappersbristen och Krångel-Sverige”,
Aftonbladet 2/1 1947.