Järpvall

140
Pappersarbete
Malmros inspel undantaget rådde det dock konsensus kring att inte
alla 1980 bokstäver som rymdes på en foliosida utnyttjades. Lenning
kommenterade redan 1931:
Beroende dels på tradition och slentrian, dels även på vissa föråldrade
ehuru alltjämt gällande föreskrifter rörande det antal ord och
rader, som skola rymmas på en foliosida, visa de allra flesta hos allmänna
verk och inrättningar förekommande handlingar mycket
spatiöst tilltagna marginaler, radmellanrum och andra oskrivna
ytor. Folioformatet, vars bibehållande sålunda medför ett starkt
slöseri med papper, borde enbart av detta skäl ju förr dess hellre
avskaffas. 57
Samzelius, som citerade denna passage och i stort höll med Lenning,
hade själv gjort en undersökning av ett departements protokoll
under ett år och kommit fram till att ”den effektiva skrivytan
ofta ej till fullo utnyttjas”. 58 Han reviderade därför siffran över hur
mycket antalet hyllmeter skulle växa till bara cirka tio procent.
Denna ökning borde kunna arbetas bort genom att en
rationalisering av skriften i samband med övergången till A4-formatet
skulle ge till resultat, att ingen ökning alls av bladantalet
komme att visa sig erforderlig, vad Kung. Maj:ts kansli angår. Detta
skulle för statsverket betyda en avsevärd minskning av pappersförbrukningen,
i kilogram räknat. 59
Även de statliga utredarna resonerade kring problemet och hade
57. Lenning, Normalformaten, 76.
58. Samzelius, 7. Han citerade också ett påpekade från statsrevisorerna
1927: den ”allmänna användningen av folioformat innebär sålunda ett
avsevärt slöseri, i det att ofta stora delar av papperet lämnas oskrivna.
Folio formatet bör därför i de flesta fall kunna ersättas med papper av
mindre format”. Samzelius, 12
59. Samzelius, 8–9.