Järpvall

180
Pappersarbete
Papper och pappersarbete har inte sällan beskrivits i termer av
paradoxer, metanivåer och rundgång. En byråkratisk princip som
Cornelia Vismann uppehåller sig vid gör gällande att man för att
förstöra en handling samtidigt måste skapa nya för att dokumentera
raderingen. 85 En av blankettrevisionens metablanketter är det
”rutinschema” med vilken ett dokuments väg i ett enskilt ärende
kartlades (se bild 14 på sidan 181). I en av Nybergs artiklar om hur
så kallade skrivcentraler skulle organiseras finns ytterligare ett
exempel. Här var det frågan om en blankett för att beställa utskrivning
av ett dokument, som inkluderade val för att markera typ av
inskriptionsteknik, förlagans art, längd och om det skulle utföras
på tryckt eller otryckt blankett. 86
Papper genererar mer papper och pappersarbetet behöver koordineras
med pappersarbete. När blanketterna samlats in och arbetsflödena
schematiserats, granskades varje enskild blankett utifrån
om den behövdes, om alla uppgifter den innehöll krävdes, vilka
arbetsoperationer den ingick i och de arbetsförhållanden som rådde
vid dess ifyllande. Ofta handlade detta om vilken inskriptionsteknik
som skulle användas (penna eller skrivmaskin), men också
om vem som skulle fylla i blanketten – en kontorist, medborgare
eller fabriksarbetare. Dessa variabler vägdes sedan in när blanketten
konstruerades. För att hantera blankettbeståndet i dess helhet klassificerades,
sorterades och registrerades det. Blankettmannen skulle
upprätta serier och hierarkier, sätta in varje enskild enhet i helheten
– det vill säga forma ett blankettsystem. Varje blankett skulle ha
en alfanumerisk kod som uttryckte dess plats i helheten, både i
blankettsystemet och i organisationen. För att kunna få överblick
och kontroll över samlingen skulle varje blankett infogas i ett
kort register, där varje enskilt kort förtecknade en blankett med
85. Vismann, Files, 125–126.
86. Gunne Nyberg, ”En skrivcentrals organisation”, Kontorsvärlden, nr 3,
1950, 92.