Järpvall

136
Pappersarbete
flöde med standardiserade bokstäver, separerade med jämna intervaller.
46 Inte endast blankstegen och tomrummen var lika stora,
även bokstäverna i sig upptog lika stor plats oavsett om det var ett
”M” eller ett ”i”. 47
Skiftet mellan handskrift och maskinskrift var en av anledningarna
till att frågan om en formatstandardisering började diskuteras.
I staten var folio den vanligaste storleken, och jämfört med det i
näringslivet vanliga kvartoformatet, skulle besparingen genom
användandet av A4 här få ännu större effekter på åtgången av papper.
Folioformatet hade enligt utredarna i sou 1943:6 ”i praktiken
visat sig vara för stort för många ändamål” vilket var ett resultat av
att det kunde
betecknas som ett handskriftsformat för den allmänna förvaltningen.
Formatet har nämligen fått sin största användning inom
förvaltningen och infördes där vid en tid, då man hade att taga
hänsyn uteslutande till den då förhärskande handskriften. Det är
således icke avpassat för den numera helt dominerande maskinskriften,
som kräver mindre skrivyta än handskriften. 48
Arkivarien i Riksarkivet Per Samzelius skrev också att ”folioformatet
var ursprungligen dimensionerat för att rymma en viss mängd
handskrift” och eftersom maskinskriften tog mindre plats och ”så
gott som fullständigt utträngt handskriften” skulle det vara naturligt
att pappersformatet skulle kunna minskas. 49 Sett utifrån dessa
46. Sven Spieker, The big archive: Art from bureaucracy (Cambridge: mit
press, 2008), 73–74.
47. Skillnader fanns dock mellan olika maskiner, och olika typstorlek,
men dessa var noggrant beräknade och kända mått. Se vidare nedan och i
kapitel 5.
48. sou 1943:6, 55. Även andra gjorde denna observation, se exempelvis
Lenning, Normalformaten, 76; ”Svensk pappersstandardisering: ii. Standardisering
av formaten”, Affärsekonomi, nr 11, 1942, 568.
49. Per Samzelius, ”P.M. ang. statsförvaltningens ifrågasatta övergång till