Järpvall

176
Pappersarbete
utvecklingen av massproduktionen; tryckarna borde ha fungerat
som kunskapsöverförare mellan olika beställare. 76 Om denna spekulation
håller för en empirisk studie i en amerikansk kontext kan
jag inte uttala mig om. Däremot gör den inte det för de svenska
förhållanden drygt 50 år senare som här diskuteras. Omformningen
av blankettmediet var här ett resultat av både statliga och privata
initiativ, och blanketten mejslades fram genom ett samarbete
mellan olika sfärer och yrkeskategorier. Blankettmannen kan
utifrån detta ses som ett medel att åstadkomma den överföring från
teori till praktik som Tångeberg efterlyste i citatet i inledningen till
detta kapitel.
Blankettmannen var dock inte den ende som utformade blanketter.
Större tryckeritekniska företag sålde dessutom färdiga
blanketter, ofta till mindre företag vilka inte kunde hålla sig med
en stor administration. Dessa blanketter marknadsfördes bland
annat i facktidskrifter som Affärsekonomi och Kontorsvärlden. I en
reklambroschyr från Esselte kallad Vad riktiga blanketter betyda beskrevs
den fiktive fabrikören Gren och hans mödor att hålla reda
på sitt företag som tillverkade skyltar. Broschyren som är upplagd
som en dialog där Gren berättar om sina svårigheter för pappershandlare
Strid, som svarar med att föreslå olika blanketter. Med
rekvisitionsblanketten 2143 skulle Gren få kontroll på materialanskaffningen,
med den ”hovsamma, men bestämda formuleringen”
skulle det standardiserade kravbrevet 2162 påminna dem som
inte betalat i tid, och orderboken 2119 skulle bringa reda i kundernas
beställningar. 77 Denna typ av blanketter var av en mer generell
karaktär, användes av alla möjliga verksamheter, och antyder en
sida av blankettmediet under denna tid som inte belyses i avhandlingen.
Standardiseringen av blanketter som den diskuteras i
76. Gitelman, Paper knowledge, 37.
77. Vad riktiga blanketter betyda: Hur direktör Gren fick tid över… (Stockholm:
Esselte, 1952), Affärstryck Esselte 1931–1952, Vardagstryck, kb.