Järpvall

3. Standarden materialiseras 147
formatserien som ingick i standarden sis 735001, den så kallade
C-serien där storleken på kuvert normerades. När standarden för
pappersformat reviderades 1952 bröts kuvert ut och fick ett eget
standardblad. Förutom kuvertmåtten specificerades i denna standard
vilket format ur A-serien som passade till vilket kuvert – för
ovikta papper såväl som vikta både en och två gånger på tvären,
eller i kors. Utöver C-serien fanns i standarden format ämnade för
fönsterkuvert, den så kallade M-serien. 68 Fönsterkuvertet var enligt
Arvid Åhlins uppfattning ”i all sin enkelhet en av de verkligt stora
kontorstekniska uppfinningarna”. 69 Användningen av fönsterkuvert
innebar en rationalisering av kontorsarbetet eftersom adressen
bara behövde skrivas en gång. 70 Skapandet av ett koordinatsystem,
och placeringen av olika textelement på pappersytan, var ur läsoch
skrivsynpunkt viktiga, men i fråga om fönsterkuvert av helt
avgörande betydelse. Adressens placering på brevet behövde passa
exakt med fönstrets placering, både på höjden och bredden. Fönstret
skulle vara stort nog att rymma adressen, men inte för stort så
att innehållet avslöjades. gsk tog naturligtvis fram rekommendationer
för placering av adressen på inlagor till fönsterkuvert utifrån
koordinatsystemet. Fyra olika positioner, kallade v2, h1, h2 och h3,
var utmärkta efter breddindelningen (b) och grundlinjen (g) – så
skrevs exempelvis en adress med position h3 från läge b4 på raderna
g15–19. 71 Här utgjorde koordinatsystemet en fast grund i lösningen
av det komplexa problemet med adressers utformning, papperets
vikning och kuvertfönstrets placering.
Likt resonemanget ovan om förhållandet mellan text och arkiv-
68. ”Kuvert: Färdigformat” (sis 731631), 1952.
69. Arvid Åhlin, ”Rationalisering och standardisering inom kuvertområdet”,
Grafiskt forum, nr 2, 1953, 39.
70. Arvid Åhlin, ”Fönsterkuvertens fördelar”, Kontorsvärlden, nr 9, 1950,
292.
71. ”Adressplacering och fönsterkuvert” (gsk 732311), 1952, 4.