Järpvall

4. Blankettproblem omkring 1950 169
teknik för att hantera information. Ett typiskt uttryck för denna
definition är Henny Elghammars tanke att ”för att kunna skriva
brev behövs först av allt en blankett”. 55 Blanketten utgjorde en basal
form som sedan kunde ta sig uttryck i kontorsarbetets olika genrer
av pappersmedier: brevet, fakturan, telefonmeddelandet, rapporten,
ansökningshandlingen, registerkortet och så vidare. Utifrån
detta synsätt kan blanketten snarast jämföras med en stamcell,
vilken har förmågan att utvecklas till vilken vävnadstyp som helst
i kroppen. Definitionen av blankett kan uppfattas som något märklig,
men är belysande för vidden av det område som man därigenom
försökte lägga under sig. I ett mediehistoriskt perspektiv är den
intressant eftersom den snarast beskriver en metod eller basal
teknik för att hantera information. Den visar på det specifika sätt
som blankettmediet strukturerar information jämfört med andra
textbaserade medieformer.
Ytterligare aspekter som är viktiga i förståelsen av blankettmediet
finns i Tångebergs Handbok i blanketteknik. Papper tänkt för
handlingar var ”i oanvänt skick blanketter, så framt de på förhand
iordningställts för ändamålet i ett antal lika exemplar, en blankettupplaga,
i regel beräknad till successiv förbrukning”. 56 Att lägga till
definitionerna ovan är dels en temporal dimension, ifyllandet som
en handling separerad från skapandet av själva blanketten, och dels
att blanketten var en massproducerad trycksak. Separationen mellan
det intellektuella skapandet av meddelandet och dess realisering på
papper var inte ny. Skrivmaskinens utbredning i kontorsarbetet
fick enligt John Agar till följd att skapandet av dokumentens innehåll
och dess reproduktion separerades: chefen stod för innehållet
intellektuellt sett, och maskinskriverskan stod för dess realisering
55. Elghammar, Sekreterarhandboken, 87.
56. Håkan Tångeberg, Handbok i blanketteknik (Stockholm: Strömberg,
1950), 21.