Järpvall

84 Pappersarbete
Samuel Krislov menar är ett av de många utmärkande dragen för
moderniteten: att teknisk standardisering slår ut kulturellt etablerade
standarder. 45
En illustration av Krislovs tanke utgör argumentet, som framfördes
mot formatsystemet att formaten redan var standardiserade,
och då i en form av de facto-standard som utgick från de format som
Normalpappersförordningens reglerat. Exempelvis hävdade Harald
Gemmel, direktör i Finpappersbrukens försäljningsaktiebolag, att
de inom pappersindustrin var ”föregångsmän beträffande standardiseringsarbetet”
vilket inneburit att pappersformaten var ”standardiserade
i större utsträckning än i något annat land”. 46 Detta
argument spetsade Otto Eneroth till ytterligare i ett framförande
1942 med att hävda att standardiseringen som pappersindustrin
genomfört medgivit att ”intet annat land kunde uppvisa något liknande”.
Införandet av din-formatet skulle således endast innebära
”ett utbytande av en standardisering mot en annan”. 47 Mot påståendena
att formaten redan var standardiserade genmäldes i den statliga
utredningen att så inte var fallet. I utredningens sammanställning
av statsförvaltningens pappersanvändning, som beskrevs ovan,
framkom att 29 procent utgjordes av papper i folioformat, åtta
procent i postformat, 27 procent i metriska format och 36 procent
i gruppen övrigt (vilken inrymde cirka tusen olika storlekar).
Utifrån detta drog utredningen slutsatsen att ”någon standardisering
i den mening här avses icke kan sägas vara genomförd
inom statsförvaltningen”. 48 En nyckel till att förstå dessa diametralt
45. Krislov refererad efter Timmermans & Berg, 8.
46. ”Standardisering av pappersformat: En uttömmande och saklig föredrags-
och diskussionsafton”, 80.
47. ”Papperets standardiseringsfrågor: Diskussionsmöte vid Svenska
Boktryckareföreningens allmänna möte i Stockholm den 16 november
1942”, Grafiskt forum, nr 12, 1942, 364.
48. sou 1943:6, 52.