The Genre of Trolls - Doria

defies the traditional wisdom articulated in the proverb, understood in its
most literal sense. The “proper” interpretation of the proverb is of course
more general, it is a warning against marrying for money, but the intertextual
link established between the folktale and the proverb calls for a reinterpretation
of both precisely in their relation to each other: the folktale
suggests that it is indeed possible to be contented with the troll, as we all
know that fairytales have a happy ending—or do they? Is it the eternal bliss
of the wondertale that is open to dispute? Maybe the proverb eventually
prevails?
A similar subversion is achieved in the second story narrated by Alén,
“Lisl Matt” (‘Little Matt’), where the male offspring of a man and a supranormal
creature, unspecified of what kind, enjoys a fate afforded no other
semi-human hero:
226
2) Lisl Matt
Ejn gang ji in arbis kár, som hejtt Matt ti skåojin osta hugg, o to kom in ståor kvinnu,
kledd som in mamsell, o vila he han di kárin sku by frí til in. Han vila int gá in på he
dé, men to an int slapp in, so jaol [sic] an in ti viljis. To an sidan sku gá hejm, so tåo un
yxin hans o slåo in i bjerji o sá: “to får in it förrän pojtsjin den komber o för in åt de”.
Han motta so gá hejm iutan yxin. Når tídin va in, so född hun di kvinnun in pojk, som
un ti stjilnan från fádrin hans, som o hejtt Matt, kalla lisl Matt. To fämton år ha fylidi,
so sá måodrun åt pojtsjin sin, he an sku dra opp fár sens yxin iur bjerji o gá me in ti
fádrin sen, so sku han tsjenn an, to an sku få sí yxin sín, fy hun tykt he han nåo sku ha
tíd ti föd an nö, to hun ha född an i fämtun år. Pojtsjin jåol som un bå an o dråo opp
yxin o fåor ti fár sen. Som han fi sí yxin, so tsjend an in, o to tsjend an pojtsjin sen o.
Han tåo imåot an, men han åt so mytsji, so injin vila båt föd an. To an a vari najn tid
me fádrin sen, so sá han åt an: “int båtar ja föd de, jär je in konungsgål, ja ska gá fråg
om int konunjin hár na arbejt åt de”. Han jåol som an sá o ji ti konungsgålin. To an
kom tíd o tala om ärande sett, so sá konunjin: “ja sku ful int bihöv na karar, men ja hár
in ox, som int najn kan tjör me, me han ska an få tjör”. Når lisl Matt kom ti konungsgålin,
so fi an sess ti båols me ti áder drenjan o jet förr än dem sku fa ti skåogs et na ved.
Som an sestis osta jet, so åt an so leng, so ti áder drenjan henda stíg opp o fa ti skåojin o
kom tibák me vedin, to han ännu sat o åt. To an så iut jinom fönstre o vast vár, he ti
áder drenjan va hejm från skåojin, so vast an arg, ji o spend i oxin o fåor ti skåojin. Som
an kom tíd, so hugd an ti stöst tré, som an hitta. To an huld so best på o hugd, so kom
in bjön o rejv ihäl oxin hans. Som lisl Matt så he, so riusa an óv tíd o slåo ihäl bjönin o
kasta an på sledan o lá oxin me på, o so dråo an hejm hejla lasse. To an kom hejm, so ji
an ti konunjin o sá: he in skåogskatt kom o rejv ihäl oxin hans. “Noh he je int so fálit,
to dö hár in bjön, som bitálning”, tykt konunjin. To e ha vari najn tid, so byra konunjin
gá o sörg o så sorsli o bidröva iut. Ti slút so fréga lisl Matt va som fejla an, to an va so
bidröva. “Va sku tö kunn jev me råd om ja sku sej vafyri ja je bidröva”, svara konunjin
an. Lisl Matt tykt he an sku nö kunn sej, vem vejt, om an int sku kunn jälp an. Konun-
Genre, Parody, Chronotopes and Novelization: the Wonder Tales of Johan Alén