The Genre of Trolls - Doria

270
den så grann?” – “Nå, när farmor har sin död där gömd”, sade prinsessan. – “Ja, kvinfolket
har långt hår och kort förnuft”, sade trollet och menade: “Min död är så många
hundra mil härifrån, så att ingen kan komma längre. Där vid världens ända är en mjölnare
och i kvarndammen hans fins en drake, som är så stark att ingen orkar få lifvet af
den. Och om någon får lifvet af den, så rinner därifrån en dufva och den flyger så kvikt,
att ingen får fast den. Men om någon skulle få fast den, så rinner därifrån en hare, som
springer så hårdt, att ingen orkar springa fast den, och om någon får fast den, så rinner
därifrån en gullpärla, och däri är min död”. – När pojken fick höra det, så gick han ut
och lagade sig till svan och flög i tre dagar. Då kom han till mjölnaren och fick tjänst
där. Sedan sade mjölnaren: “Jag har en gammal farbror, och åt honom skall du hvar
dag gifva ett gödt svin till mat”. – Men han gaf inte, utan släpte löst svinet och svälte ut
draken. När han tredje dagen kom och icke hämtade mat då häller, så sade draken:
“Kom hit, så skall jag äta upp dig”. – Då gjorde pojken sig nio gånger starkare än lejonet
och så togo de i hop och så slogos de i två dagar. När han sedan fick lifvet af draken,
så rann därifrån en dufva, som han endast med mycken möda fick fast. Men när
han tog lifvet af den, så kom därifrån en hare, såsom trollkäringen sade, och först när
han hade fått lifvet af den, så fick han gullpärlan, som hennes död var uti. Då sjuknade
käringen genast, när pojken fick pärlan och sedan kunde hon inte mera taga lifvet af
prinsessan. Sedan for pojken bort ifrån mjölnaren och kom tillbaka till bärget och så
sade han åt käringen: “Här är döden din”. – Då sade hon: “Gif den åt mig”. – Men
han gaf inte, utan han slog den i golfvet, så att käringen dog. Sedan foro de bort därifrån,
pojken och prinsessan, och så gifte de sig med hvarandra, och om de icke ha dött,
så lefva de väl ännu lyckligt tillsammans. (Nyland 1887, 180: 210–211)
4) He flew for two days and came to a royal farm. There was a princess there who was
sitting in a cage and dared not go out, since a troll would take her away. Then he told
the princess what kind of a man he was. The princess said: Be here until the morning,
and I will walk under the open sky, as you can fly so fast”.—When day broke, he made
her walk under the sky. Soon a troll came and made off with her. He made himself
into a swan and flew after them, but could not catch her. He flew after them for two
days. He came to a rock in the wild sea. He was tired and rested. As he is walking and
strolling and eating stones of gold, he finds a little hole and made himself nine times
smaller than the ant and crawled in and there he met the princess. When the princess
saw him she was glad and they went out to discuss how she should escape. He said to
her: “Now you shall trick the old troll woman, so that you get to know where she has
hidden her death, and I will slay her”.—Then she went in and said: “Where has
grandmother hidden her death?” —“Why?”, said the troll. —“Just because”, she said. —
“I have it there in the broomstick”, the troll said. Then she pretended not to know
better, but simply dressed it finely. When the old troll woman came in later, she said:
“Why have you dressed it so finely?”—“Well, since grandmother has her death hidden
in it”, the princess said.—“Well, women have long hair and a stunted mind”, the troll
said and stated: “My death is so many hundreds of miles from here that no-one can get
any further. There, at the end of the world, is a miller and in his mill pond is a dragon
which is so strong that no-one manages to kill it. And if anyone manages to kill it, a
dove comes out of it and it flies so quickly that no-one can catch it. But if anyone would
The Problems of Unfinalizability and Dialogue