The Genre of Trolls - Doria

depicted, and the fact that they choose to exhibit their most sinister features
does not change the dialogical attitude adopted toward them. The
narrator remains constant in his ambition to maintain the polyphonic relation
to them, just as Dostoevsky remained true to his polyphonic design
despite the atrocities perpetrated by his characters, or personalities, as
Bakhtin would have it. Dialogue, as noted above, does not require truth
and beauty to work, it can survive in the absence of these.
7.3 Halting Unfinalizability?
The unfinalizability of the troll, especially in terms of its acts, poses a serious
problem for the characters in the folklore texts. Some, as mentioned
above, take radical action in order to arrest the play of indeterminacy in the
figure of the troll: they decide to kill it. The slaying of the troll is of course
motivated by the plot, but that plot is generated by the image of the troll
presented, and I would like to argue that the death of the supranormal
being has the additional function of neutralizing negative unfinalizability.
Whether this goal is actually achieved will be the object of inquiry below.
In a text recorded by Gustav Åberg in the village of Lappom in the parish
of Strömfors, the demise of the troll is rather inaccessible to a normal
human being. The hero of the tale is a young tailor endowed with nine
times the strength of the lion, nine times the speed of the dog, the swan
and the hare, and nine times the minuscule size of the ant. The record has
been made in standard Swedish.
4) Så flög han i två dagar och kom till en kungsgård. Där var en prinsessa, som satt i en
bur och inte vågade gå ut, så skulle ett troll fara af med henne. Då sade han åt prinsessan,
hvad han var för en karl. Prinsessan sade då: “Var nu här till morgonen, så skall
jag gå under bara himmelen, efter du kan flyga så hårdt”. – När dagen blef, så hade han
henne att gå under himmelen. Strax kom ett troll och for af med henne. Han lagade
sig till svan och flög bakefter, men fikk inte fast henne. Han flög två dagar bakefter. Så
kom han till en bärgklack ut i villa hafvet. Han var trött och hvilade sig. Som han går
och spatserar och äter gullstenar, så hittar han ett litet hål och lagade sig nio gånger
mindre än myran och kröp dit och där träffade han prinsessan. När prinsessan såg honom
blef hon glad och så gingo de ut och ackorderade, huru hon skulle slippa härifrån.
Så sade han åt henne: “Nu skall du narra af trollkäringen, att du får veta, hvar hon har
sin död gömd, och så skall jag taga lifvet af henne”. – Sedan gick hon in och sade:
“Hvart har farmor sin död gömd?” – “Huruså?” sade trollet. – “Annars bara”, sade hon.
– “Jag har den där i sopkvasten”, sade trollet. – Då låtsade hon inga bättre veta, bara
klädde den grann. När trollkäringen sedan kom in, så sade hon: “Hvarför har du klädt
Halting Unfinalizability? 269