The Genre of Trolls - Doria

Edvard Wefvar, who collected in Nyland as well, and in the parish of Karis
he recorded the tale of “Kárin Trätjóla” (‘Catherine with the Wooden
Skirt’) from the lips of Edla Theilenius from Mangårdsby, born in 1846
(Nyland 1887, 19: 15–17). Another Karis resident, Johan Bäckström, was also
visited by Wefvar (Nyland 1887, 26: 26–27). G. E. Lindström conducted
fieldwork in Svartbäck in the parish of Sjundeå, where he recorded a narrative
from Lindholm, whose first name he does not mention (Nyland 1887,
77: 90–93). All these texts are published in the vernacular utilizing phonetic
script, which is not the case with Gustav Åberg’s record from Lappom in
the parish of Strömfors (Nyland 1887, 180: 209–211). Isak Eriksson Smeds,
who was later lecturer in Swedish in Joensuu, has contributed one record,
made in the vernacular, to the investigation (Allardt 1920: 363; Nyland 1887,
114: 137–138). Adolf Backman, an editor, collected two stories of Hobergsgubben
(‘The Old Man of Hoberg’), one from Övitsböle in the parish of
Mörskom, the other from Lomböle in Borgå (Nyland 1896, 25: 19; Nyland
1896, 26: 20–21). Both of the texts are in the vernacular. In Embom in the
parish of Liljendal Isak Alexius Björkström, a freeholder, interviewed the
dependent tenant Vilhelm Vilhelmsson, “a younger man”, whom he considered
so noteworthy a narrator that he merited being mentioned by name
in the travel report (Allardt 1920: 316; FU 9: xxxiv; Nyland 1896, 129: 151–154).
L. W. Öholm, who was the headmaster of a folk high school, recorded a
tale of trolls in the parish of Tenala in 1893 (Nyland 1896, 141: 179–182).
The conception of folklore entertained by the Division is aptly illustrated
by G. A. Åberg’s introduction to the second volume of Nyland:
68
Publikationens syfte är icke i första hand att söka åstadkomma en samling roande förtäljningar,
utan dess uppgift är att åt fäderneslandet rädda återstoden af den rika folkdiktning,
som under årtusenden lefvat hos vår folkstam, som följt den släkte ifrån släkte
och i skiftande bilder afspeglar hela dess forna världsåskådning, att med ett ord rikta
den kulturhistoriska vetenskapen med nytt material. Mycket är nämligen utur dem att
hämta för den, som vill studera historien i dess innersta grund, som vill lära känna folkets
anda och skaplynne, och följa hela gången af dess inre utveckling. Ty folksagan
tillåter oss mången blick in i längst hänsvunna tider, den ger en trogen och lefvande
bild af våra förfäders seder och levnadssätt, och sprider öfver forntiden ett ljus, hvilket
icke alltid står att vinna ifrån skriftliga urkunder … våra folksagor förtjäna ett bättre
öde än att för alltid begrafvas i glömskans natt. Men skola de räddas undan förstörelsen,
bör detta ske snart. De äro nämligen på väg att dö ut eller fördärfvas under inflytande
af en ny tid och nya förhållanden, och endast i aflägsnare bygder lyssnar man ännu
med begärlighet till dessa förklingande ljud, hvilka en gång voro hela folkets egendom
och den första näringen för våra fäders bildning. (Nyland 1887: vii–viii)
Material and Context