Svärd och Trolldom ERGELDIA 061207.indd

XII
218
VÄRLDSFALLET
S P E L V Ä R L D E N E R G E L D I A
Världsfallet inledde den Femte bokens era och är den kanske
viktigaste enskilda händelsen i Ergeldias historia. För att
förstå katastrofens omfattning måste man först få en bild över
hur kontinenten såg ut innan. Ergeldias landmassor sträckte
sig ut i haven, och där Grå havet idag ligger låg Siriens, Dinimeriens
och Rymiens land. Atur utgjorde västra delen av
Ergeldia, och där Atursprickan ligger idag reste sig de höga
Aturbergens kedja av toppar och dalar. Södra delen av Atur
sträckte sig långt söderut och en smal landtunga förband
Ergeldia med Pagna många mil söderut. Ederiska halvön
var sammanbundet med den paldoriska och den ninduriska
halvön. Där Sjunkeländernas bukt nu ligger låg Manadorn,
Durenien och Nubrien.
Under den Mörka månens ålder i slutet av Fjärde bokens
era upptäcktes en enorm kraftnod mitt i Ergeldia, där nuvarande
Akaravia ligger. Kraftnoden låg inom ett rike som kallades
Iphrigiska magikratet. Magikerna i Iphrigia började dra
kraft ur noden och riket blev mycket mäktigt, så mäktigt att
det hotade kejsardömet Paldor i söder, Sirien och Dômilien
i norr, Spondolioras na’anrike i väster och ardyrerna i öster.
Iphrigierna fann resterna efter ett enormt kastell som man
tror var ett av avatarernas sjutton torn. Över hela kontinenten
drogs arméer samman och magiker fi nputsade allt mer
fruktansvärda vapen, och slutligen släpptes styrkorna loss
över Ergeldia. Ett enormt krig, kallat jordblodskrigen eller
magikerkrigen, böljande över centrala Ergeldia som slutade i
en vansinnig kraftmätning runt kraftnoden i Iphrigia. Slaget
slutade med att några av de värsta magiska vapnen användes.
Hela kraftnoden imploderade, staden Iphrigia utplånades
och en brand härjade över hela det forna Iphrigiska magikratet.
Alla närvarnade utplånades till siste man och kraftnoden
sinade. Ergeldias stater drog tillbaka sina kvarvarande arméer
och slickade sina sår.
Bland Spondolioras na’an hade stridigheterna inneburit
enorma förluster. De överlevande fl ydde från sina sargade
städer och begav sig till sina fränder i Altin, där det under
denna tid låg ett rike i Ismoatanskogens djup, kallat Bleka
skogarna av människorna. Skogarna var förtrollade och
endast de med na’anskt blod kunde passera rikets gränser.
Där började de smida planer för att slå tillbaka mot människorna.
Under de följande decennierna fördjupade de
na’anska visarderna sin insikt i de magiska konsterna för att
fi nna kraft att påbörja återtagandet av Ergeldia. De studerade
de gamla legenderna och försökte fi nna en väg att åter dra
upp det magiska jordblodet till ytan, den fysiska manifestation
av det kosmiska material som världen en gång är skapad
av. Men trots sin kunnighet kunde de aldrig rå på de starka
skyddssigill som avatara en gång belagt jordblodet med. Av
en slump upptäcktes då att magisk kraft gick att härleda från
en annan punkt, från himlavalvet. Under denna tid var den
Mörka månen Kôrom en högst reell syn på himlen, som en
ännu mörkare skiva mot den mörka stjärnhimlen. Na’an insåg
att det gick att dra kraft från den Mörka månen. De första
åren var fl ödet konstant, men efter ett par år tycktes fl ödet
avta. Visarderna forskade då fram en ritual som kunde fl ytta
månen något närmare världen och fl ödet återupptogs. Så höll
man då på i många år, så fort fl ödet mattades drogs månen
något närmare. Men vad visarderna inte visste var att själva
månens yta blev porös och urlakad av den konstanta kraftförlusten.
För vad visarderna gjorde var att tömma månens jordblod
på kraft, och för femtonhundra år sedan kom månen för
nära världens valv. Delar av månytan bröts helt enkelt sönder
och likt en övermogen frukt föll bitarna ner över världen.
En stor månfl aga föll ner över Bleka skogarna och skogens
förtrollning hävdes. Riket slogs bokstavligen sönder och där
det en gång legat bildades de Keregesiska sjöarna. Världen
skakades av det fruktansvärda bombardemanget och varenda
större statsbildning föll ihop som korthus. En gigantisk
tryckvåg startades i Västerhavet och växte sig så stark att den
svepte runt hela världen. De enorma vattenmassorna bröt
sönder kustlinjerna och den kilometerhöga vågen dränkte
alla kustbosättningarna. Efter vattnet skakas marken sönder
av jordbävningar och vulkanutbrott, bergskedjor rasar och
nya hav bildas. De lärde uppskattar att ungefär en tredjedel
av världens samlade befolkning gick under i samband med
det Världsfallet.
När lugnet lägrade sig var Ergeldias geografi förändrad,
kontinenten var sprucken i två delar. Där Aturbergen en
gång löpt låg nu en grund kanal som snabbt fi ck namnet
Atursprickan. Stora delar av Ergeldia dränktes återigen och
Ederiska och Paldoriska halvön uppstod då stora delar av
Ederias och Paldorias centrala land lades under vatten. Halva
Dunnenmark och nästan hela Andir försvann i vågorna.
Pagnahalvön isolerades från Ergeldia, västergeldias stater
plågades av upplopp i bakvattnen efter katastrofen, och man
tror att ungefär en fj ärdedel av Ergeldias befolkning strök
med i katastrofen. Den Ninduriska halvön bildades då Alminariet
och Karada lades under vatten, och den Karadiska
viken skapades upp mot Ninduriska sjön. I öster bildades ett
nytt innanhav av den Laonesiska viken. Alla större teknologiska,
sociala, politiska och ekonomiska framsteg krossades
i samband med att statsbildningarna föll samman. Världen
förföll i okunskap och det skulle dröja fl era hundra år innan
återuppbyggnaden tog fart.