Svärd och Trolldom ERGELDIA 061207.indd

XIII
230
Ä V E N T Y R : M I D S O M M A R F R O S T
Den är repig och dammig och ser bara ut som ett stycke
obehandlad mineral. Familjen vet att stenen är värdefull, och
sägs besitta vissa krafter. Flickans morfar fi ck den av sin far,
som i sin tur fi ck den av en vandringsman som tack för att
denne hjälpte honom mot ett par vargar. Eftersom situationen
nu var så lika så var det enligt familjen kanske meningen
att rollpersonerna skulle få den, som för att bevara jämvikten.
“Det är ovanligt med sådan vänlighet bland främlingar i dessa
trakter nuförtiden.”
STIRRSTENEN
Den märkliga stenen är ungefär lika stor som ett vanligt äpple.
Stenen är mörkt halvgenomskinlig och när den magiska
kraften den besitter aktiveras glöder dess inre med ett rödaktigt
sken. Stenens magi motsvarar besvärjelsen SINNENAS
HERRE MG 2 och kan användas tre gånger per dygn.
DEN ANDRA JÄGAREN
Läs upp följande för spelarna:
”Ni har varit på färd nu ett tag när era näsborrar nås av doften
av något unket och dött. Strax når ni en liten kulle där en stor
ek tronar. På trädstammen sitter något fastspänt, det ser ut som
en kropp men det är svårt att säga. När ni närmar er ser ni att
det är ett svårt sargat lik av en humanoid. Grenar och pinnar
hänger i senor, utdragna ur stumparna. Det ser ur som ett par
hjortklövar fästs där likets armar och ben skulle sitta. Det luktar
ruttet och mängder med fl ugor surrar runt kroppen. Det ser förfärligt
ut och några av er känner hur det snurrar och svartnar
framför ögonen.”
Liket är den andra av demonens tre jägare och har rört sig
i området för att bevaka nedslagsplatsen som ligger en dryg
dagsmarsch bort. Jägaren samlade ihop en grupp bestmän
men samtliga blev nedgjorda av Auragus sällskap. Bestmännens
kroppar brändes i en hög som ligger en femtio meter
bort. Magikern Kemal Emel använde jägarens kropp för att
utföra en ritual för att skrämma iväg förföljade. Kroppen
och dess placering fungerar även som en skyddsmur mot kaosvarelser,
som bestmän, som inte kan passera kroppen. Om
rollpersonerna plockar ner kroppen förstör de givetvis detta
magiska skydd.
En närmare undersökning avslöjar att hjortklövarna faktiskt
sitter fast på jägarens kropp, även om det fortfarande
ser lite konstgjort ut. Liket har även en hjortsvans. På bålen
fi nns märkliga tecken inristade och inbrända. De som kan
tyda tecken lägger märke till att fl era symboler på den dödes
kropp verkar vara varianter på symbolen för det ordnade universumet,
vilket kan verka lite paradoxalt i sammanhanget.
SCEN 6. NEDSLAGSPLATSEN
- EN SKÄRVA AV MÖRKER
När rollpersonerna närmar sig nedslagsplatsen är de äntligen
ikapp Auragus och hans mannar, och det blir en riktig kamp
om vem som kommer fram först. Rollpersonerna måste
lyckas med varsitt slag i Marschera för nå kratern före det
andra sällskapet. Oavsett vem som kommer först kan du läsa
upp följande:
”En liten rökpelare stiger från en liten krater som bryter av mot
skogen. De närmaste träden som står åt sydväst från kratern är
omkullfällda och nedbrunna. Kratern är ungefär femton meter
bred och kanterna går upp ungefär två-tre meter. Ni ser att växtligheten
runt omkring tycks sotig och förvriden. Det verkar som
om stenen slagit ner med en väldig kraft och stor värme”.