Ekologi, skog och miljö - Epsilon Open Archive - Sveriges ...

Granskningen av de skrifter, som användes vid de två skogsinstituten, ger vid
handen att författarna satt sig väl in i de för tiden aktuella naturvetenskapliga
rönen, och att de tillämpade dessa i de skogsbiologiska ämnena. Det fanns därför
kunskapsmässiga möjligheter, att åtminstone påbörja införandet av ett mer intensivt
och uthålligt skogsbruk redan under 1800-talets andra hälft. Det fanns även
tillräckligt med elementära ekologiska kunskaper att bedriva viss markvård, att
åstadkomma bra resultat vid skogsodling och självföryngring, samt att skapa ett
skogstillstånd med höga virkesförråd. Detta gäller med den viktiga begränsningen,
att kunskaperna inte var tillräckligt nyanserade för att kunna avse hela landet –
stora delar av Norrland var kunskapsmässigt en vit fläck i de flesta avseenden
långt in på 1900-talet. Vissa principer hade dock allmängiltighet, exempelvis
markvård genom minskning av skogsbetet och alltför starkt svedjande, samt
åtgärdsanpassning till ståndorten.
De mål för skogshushållningen och de skogsvårdsmetoder som af Ström,
Obbarius, Segerdahl och Holmerz argumenterade för, låg emellertid långt före
de skogspolitiska ambitionerna och den praktiska skogsskötseln under 1800talet.
Som framgår ovan styrdes nämligen verksamheten i skogen av andra faktorer
än skogsvårds- och markvårdsbehov.
Avverkningsrätterna, de väldiga marköverföringarna från staten till bönderna,
och från bönderna till skogsbolagen, den hårda exploateringen av skogarna i jakt
på råvara till sågverk och massafabriker, utbyggnaden av transportleder och
industrier gav knappast något utrymme för skogsvård. Ännu mindre fanns
ambitioner om en uthållig skogsproduktion. Det var också en mycket instabil
situation för bönderna som skogsägare. De stod ju bokstavligen i korsdraget för
bolagens målmedvetna verksamhet med mark- och virkesanskaffning. Det
förklarar böndernas och bolagens bristande skogsvårdsintresse, med de undantag
som tidigare diskuterats.
Under de nämnda förhållandena kan man inte heller förvänta sig att skogsägare
och skogsbolag i allmänhet efterfrågade kunskaper inom området ekologi, eller
över huvud taget hade intresse av att vara aktsam om skogsmiljön.
Man kan konstatera, att det under 1800-talet fanns två skilda världar inom
skogsbruket, en vetenskaplig och en praktisk värld. Men – Henrik Hesselman,
en av våra stora ekologer stod vid sekelskiftet i början av sin karriär. Han var en
av dem som skulle föra in ekologin i det praktiska skogsbruket.
Vi har alltså funnit att skogsvården och hänsynen till skogsmiljön var satt på
undantag under 1800-talet. I kommande kapitel konstateras att naturskyddet i
allmänhet vann terräng först i USA, England och Tyskland, sedan även i Sverige
omkring sekelskiftet.
103