Ekologi, skog och miljö - Epsilon Open Archive - Sveriges ...

Naturlig skapelsehistoria utgavs i tio upplagor mellan 1868 och 1902. I den
senare, som har granskats i denna undersökning, tar Haeckel (1902) uttryckligen
avstånd från bibelns skapelseberättelse. Han avfärdar på samma sätt olika
filosofiska uppfattningar om organismernas härstamning och om en ändamålsenlig
natur, och försvarar bestämt den strikta naturvetenskapen mot sådan påverkan.
Om de som kritiserade Darwins utvecklingslära skriver han: ”Tusende obildade
och halvbildade fälla en avgörande dom över henne, oaktat de ingenting veta
vare sig om botanik eller jämförande anatomi eller cellära eller paleontologi eller
ontogeni.”
Haeckel (1902) hade emellertid fel i frågan om uralstring, en företeelse som han
nämligen försvarade. Detta kan ha misskrediterat honom som biologisk forskare.
Hans syn på naturen som mekanisk eller monistisk: ”Livet är endast ett fysikaliskt
fenomen”, kan också ha uppfattats som utmanande av alla dem som hade en
dualistisk åskådning. Enligt dualisterna består allt av både materia och andlighet.
Ekologisk växtgeografi – ett nytt begrepp
Den danske botanisten Eugenius Warming (1841–1924) var en av pionjärerna
inom växtekologin. Han var verksam som professor vid Köpenhamns universitet
1885–1911 och hade en kort tid dessförinnan haft en professorstjänst vid
Stockholms högskola. Warming studerade huvudsakligen växtgeografi, och var
en betydelsefull efterföljare till Alexander von Humboldt. Liksom denne hade
Warming företagit omfattande studieresor, för Warmings del till Brasilien, Grönland
och Norge.
I avhandlingen Plantesamfund presenterar Warming (1895) sin omfattande
kartläggning och beskrivning av olika växtsamhällen, som han grupperar med
hänsyn till miljön. Huvudgrupperna, som är indelade efter växternas beroende av
och förhållande till vatten, är hydrofyter, xerofyter, halofyter och mesofyter.
Warming förenade de växtgeografiska med de växtbiologiska studierna till ett
nytt forskningsområde, nämligen ekologisk växtgeografi. ”Benaevnelsen
Ökologisk Plantegeografi er saavidt jeg veed, ny, — Noget Arbedje af lignende
Art som det foreliggende, den kunde tjene mig till Forebillede, kjender jeg heller
ikke” inleder Warming sin bok med. Till grund för den ekologiska växtgeografin
låg den floristiska. Dess syfte var att utifrån förteckningar över arterna inom
större eller mindre områden utföra en indelning av jordytan i naturliga
floraområden.
En av den ekologiska växtgeografins centrala uppgifter låg enligt Warming i
undersökningar om växternas morfologiska och anatomiska anpassning till olika
miljöer, såsom mängden ljus, värme, näring och vatten: ”varje art måste till sin
124