Ekologi, skog och miljö - Epsilon Open Archive - Sveriges ...

I undersökningen beskrivs, förutom det befintliga trädskiktet, även den övriga
vegetationen på ytan. Generellt kan man säga, att om det inte tidigare utförts
någon inventering av ekosystemen inom en försöksyta, vet man bara slutresultatet
och inte hur ekosystemen varierat i tid och rum. Detta visar i ett nötskal
komplexiteten i den tidigare behandlade frågan om ekosystemens successioner,
särskilt om vi för in djurlivets och mikroorganismernas successioner i resonemanget.
Det är nämligen utomordentligt svårt att i det beskrivna fallet rekonstruera de
tidigare ekosystemens utveckling (Östlund 2006).
Skogsbranden som ekologisk faktor
Med hjälp av det biologiska arkivet kan man som exemplet visar datera
skogsbränderna. Det låter sig bäst göras där det förekommer mycket gamla
tallar med grov bark som i Norrlands inland, där ett flertal sådana undersökningar
utförts (Zackrisson & Östlund 1991). Studierna visar att sedan medeltiden fram
till slutet av 1800-talet har ungefär 1 % av skogsarealen eldhärjats årligen i Sverige.
Den sista storbranden inträffade 1933 då omkring 20 000 hektar skog brann i
norra Sverige. De största brandfälten var över 1 000 hektar stora. Tidigare har
det förekommit ännu större brandfält, upp till 5 000 á 10 000 hektar.
I bränderna överlevde nästan alltid enstaka, vuxna tallar, och ofta hälften av dessa,
medan granarna i regel strök med. Resultatet blev ett skiktat, olikåldrigt tallbestånd.
På bördigare marker kom så småningom in en underväxt av gran. Detta ägde
även rum i de lövdominerade bestånd som växte upp på en del av brännorna.
Det var således en stor variation bland de nya bestånden, och variationen i
landskapet förstärktes av de refugiebestånd som fanns insprängda, exempelvis
sumpskogar och örtrika granskogar.
Zackrisson och Östlund vänder sig mot ”den mycket vanliga uppfattningen att
brand generellt har en markdegenererande effekt”. Det finns inget belägg för ett
sådant förlopp i den normala boreala skogen. Bränder är tvärtom viktiga för
ekosystemen på grund av den Ph- förändring och den mineraliseringsprocess
som de orsakar. De framför också en evolutionsaspekt på de boreala
skogsekosystemen, nämligen att det finns en ”mekanism hos dessa som
kompenserar för de kvävemängder som går upp i rök och utlakas vid brand.”
Forskningen inom området är emellertid ytterst begränsad. Det förmodade
evolutionära sambandet väntar därför på sin härledning.
173