Ekologi, skog och miljö - Epsilon Open Archive - Sveriges ...

för de vetenskapliga illustrationerna till Svenska foglar efter naturen på sten
ristade, ett arbete som utfördes av Magnus med hjälp av Wilhelm och med viss
insats av Ferdinand. Wilhelms storverk var bilderna i Skandinaviens fiskar.
Ferdinand deltog till en del i båda dessa verk, men sysslade för övrigt med
landskaps- och djurmåleri. I hans målningar ser man en påverkan från
Düsseldorfsakademien, en av många svenska konstnärer besökt konstskola, där
uttryckssätten var dramatik och dunkla färger. Många av hans verk har motiv
med örnar och hökar som slår byten, liknande motiv som senare Bruno Liljefors
(1860–1930) målade.
Liljefors gick längre i realism och naturalism än de flesta målare. Han var jägare
och stor naturälskare, och hans iakttagelser och studier av djuren och deras
anatomi, färger, beteenden samt biotoper får betraktas som vetenskapliga. Det
fanns uppenbara likheter mellan bröderna von Wrights och Liljefors sätt att
förvärva naturkunskaper. Skillnaderna fanns i uttryckssätten. Medan bröderna
målade noggrant och detaljrikt använde Liljefors ofta svepande penseldrag, även
om också han ibland var ytterligt noggrann i sin naturskildring. Man kan dock
inte fästa någon stiletikett på Liljefors. Enligt Mårten Castenfors (1996) ”lånar
han fördomsfritt under åren stilmedel från realismen, impressionismen,
expressionismen och symbolismen för att uppnå största möjliga trohet mot det
sedda.” Liljefors var även påverkad av darwinismen. I sina målningar återger
han ofta scener om den grymma kampen i naturen.
Liljefors tog ännu ett steg mot ett naturtroget, eller ”ekologiskt”, återgivande av
naturscener när han medverkade i uppbyggnaden av de biologiska museerna i
Uppsala och Stockholm. Initiativtagare till museerna var jägaren, konservatorn
och författaren av naturböcker Gustaf Kolthoff (1845–1913). Han hade först
prövat sina idéer i hemmet på Orust, nämligen att visa de uppstoppade djuren i
deras naturliga miljöer i stället för tätt uppradade utan sammanhang, som var
vanligt i museerna (Brusewitz 1993). Nästa steg var det relativt anspråkslösa
biologiska museet i Uppsala, som inrättades i Anatomiska teatern i Gustavianum
1889. Liljefors utförde de fondmålningar som tillsammans med de fågelbiotoper
som byggdes upp, skapade illusionen av en verklig miljö. Konstruktionen kallas
diorama. Övergången mellan fågelinstallationerna och målningarna är knappt
märkbar.
Uppsalaprojektet kan ses som förövning till det mycket större Biologiska museet
på Djurgården i Stockolm, som fortfarande är öppet. Från ett torn med två
plattformar i mitten av den kupolformade lokalen kan man fortfarande beskåda
landskapsbilder med huvudbiotoper från olika delar av Skandinavien, med viss
tonvikt på det boreala barrskogsområdet i Sverige. Liljefors hade hjälp av
107