Ekologi, skog och miljö - Epsilon Open Archive - Sveriges ...

släkt med aporna på sin farfars eller på sin mormors sida, varpå Huxley svarade,
att om han fick välja mellan att ha en apa till farfar eller en högt begåvad man med
stora tillgångar och stort inflytande, som använde dessa gåvor och detta inflytande
till att sprida löje över en allvarligt syftande vetenskaplig diskussion, så skulle han
tveklöst välja apan (Uddenberg 2004).
Oxfordbiskopens raljerande uttalande torde ha varit typiskt för mångas åsikter
om Darwins lära under en lång tid. Själv minns författaren något liknande från
1940-talet: ”Du får gärna vara släkt med aporna, men inte jag.” Det var dock
inte ett entydigt motstånd från kyrkans sida enligt idéhistorikern Nils Uddenberg
(2004). Även bland biologerna divergerade uppfattningarna. Forskarna hade en
tendens att utveckla olika kompromisser mellan skapelsetron och Darwins teori.
Flera av dem, bland andra Elias Fries, ansåg att Gud var satt på undantag, och
kunde därför inte acceptera en utvecklingslära med endast ett fåtal ”urspecies”.
I Sverige anslöt sig för övrigt forskarna vid Vetenskapsakademien tidigt till
darwinisterna, och på 1880-talet hade flertalet naturforskare accepterat Darwin.
Det rådde dock ännu inte fullständig consensus inom forskarvärlden om hans
lära (Frängsmyr 2000). Därtill kom naturfilosofers, religiösa samfunds, enskilda
lekmäns med fleras avståndstagande till en teori, där skapelseläran ersatts av en
mekanistisk världsbild.
År 1871 publicerade Darwin The Descent of Man – Människans ursprung –
som för många var ännu mer kontroversiell. Nu gick han över gränsen, och hotade
den kristna läran. Sedan han 1837 eller 1838 blivit övertygad om att samma
lagar om föränderlighet även gällde människan, hade han börjat samla anteckningar
i ämnet ”enbart för mitt eget nöjes skull”. I sin bok Origin of Species hade han
skrivit att genom den boken ”kommer ljus att spridas över människans ursprung
och historia”. Den var emellertid inte tillräcklig, eftersom många vetenskapsmän
fortfarande tvivlade på att människan utvecklats från lägre stående organismer.
I Descent of Man jämför han pedagogiskt och detaljerat människans
kroppsbyggnad, inre organ, fosterutveckling och rudimentära organ med djur av
samma klass. Han finner överensstämmelser, som blir begripliga först om vi godtar
att de härstammar från en gemensam urfader. På samma sätt jämför han
människors och djurs själsförmögenheter – känslor, nyfikenhet, minne, fantasi,
förnuft, språk med mera – och finner i vissa avseenden stora skillnader. Han
menar dock att hur stora skillnaderna än må vara, så är det endast fråga om
gradskillnader. Darwins utvecklingslära var sedan tidigare klassificerad som
apteorin. Den blev ännu mer befäst i vissa kretsar, när han nu i detalj beskrev ett
apdjur som människans närmaste förfader.
72