Ekologi, skog och miljö - Epsilon Open Archive - Sveriges ...

katastrofer ägt rum på jorden, och att därefter nya arter uppkommit. Uppfattningen
om en enda skapelseakt vid en viss tidpunkt förvisades därmed från vetenskapen
till att vara enbart en trosfråga.
Fortfarande var emellertid frågan om den biologiska evolutionen olöst. Frågan
var ju oerhört komplicerad. Det är närmast ett understatement att påstå, att av
den person som skulle presentera en tillfredsställande lösning krävdes en
osedvanlig förmåga till logiskt tänkande, att kunna göra synteser och dra slutsatser
dels av en egen empirisk verksamhet, dels av en fortfarande ofullständig biologisk
forskning, samt att kunna tänka fritt och inte alltid rätt enligt den tiden.
De flesta naturforskare hade sin egen världsbild och sina egna tankar om
evolutionen. Några av de mer omtalade är Erasmus Darwin (1731–1802), Jean-
Baptiste Lamarck (1744–1829) och George Cuvier (1769–1832).
Erasmus Darwin var en brittisk läkare och naturfilosof. Han var därtill Charles
Darwins farfar. Släktskapet bör för ordningens skull nämnas, även om det enligt
Uddenberg (2004) inte är sannolikt att detta påverkade Charles vetenskap.
Erasmus tankar om utvecklingen var fantasifulla och framfördes delvis som dikter
(Frängsmyr 2000). Livet hade enligt honom uppstått i havet, och de första
livsformerna var så små att de inte ens kunde uppfattas med mikroskop. Den
utveckling som följde hade pågått i miljontals år före människans tillblivelse.
George Cuvier (1769–1832) var zoolog och paleontolog i Frankrike, dit han
flyttat från Tyskland. Han var en framstående forskare med fossiler och jämförande
anatomi som specialitet. Han accepterade dock aldrig någon form av
härstamningslära. De djur som lever nu härstammar enligt Cuvier inte från de
djur som hittas som fossiler. Dessa var lämningar efter djur som drabbats av flera
stora katastrofer, efter vilka nya växt- och djurarter invandrat från refuger.
De mest kompletta utvecklingsteorierna före Charles Darwin lades fram av
fransmannen Jean-Baptiste Lamarck, professor vid Muséum d´histoire naturelle
i Paris. I verket Recherche sur l´organisation des êtres vivant 1801-1802 framlade
han sin idé om att det skett en utveckling från lägre till högre livsformer. Vid den
tiden var detta ännu svårare att acceptera och mycket mer kontroversiellt än på
Darwins tid, eftersom kännedomen om de geologiska tidsåldrarna fortfarande
var mycket diffus. Lamarck hade ju också Cuvier, den stora auktoriteten bland
naturforskarna, emot sig.
62