Ekologi, skog och miljö - Epsilon Open Archive - Sveriges ...

Om timmerblädningen skriver han att den ”användes endast i aflägset belägna
trakter, från hvilka man i saknad av tidsenliga kommunikationer icke kan avsätta
annat än stora virkessortiment.” Hjälpgallring kunde därför inte förekomma,
eftersom klenare sortiment inte var avsättningsbara. Beståndet blir ”till sist glest
och luckigt, så att markens näringskraft allt mer försvagas”, och någon återväxt
uppstår inte i de alltför små luckorna. Det var något som Holmerz sannolikt hade
observerat under sin tjänstgöring i övre Norrland. Senare blev han dessutom
expert på detta ämne, när han tillsammans med Örtenblad undersökte återväxterna
efter timmerblädning. De fann att det ytterst sällan blev någon fullgod återväxt i
de timmerblädade skogarna (Holmerz & Örtenblad 1886).
Inte heller kalavverkning och skogsodling var riktigt bra för marktillståndet: ”Innan
det unga beståndet hunnit sluta sig lemnar det så godt som intet skydd åt marken,
hvilken är prisgiven åt solens och vindens torkande verkan”. När sedan beståndet
sluter sig blir skyddet mot uttorkning tillräckligt, för att åter bli sämre när det
äldre beståndet utglesnas. Holmerz föredrar trakthuggning med fröträdsställning,
eftersom marken är beskuggad under en större del av omloppstiden.
Även beståndsvården styrdes av principen ”så slutna bestånd som möjligt”. För
att hålla ihop krontaket avverkades därför huvudsakligen undertryckta och
skadade träd, ibland träd också i högre kronskikt. Denna ”hjelpgallring” föregrep
nätt och jämnt den naturliga självgallringen. Beståndsvården är dock ingen huvudsak
i handledningen.
Holmerz för en ingående diskussion om valet av trädslag med beaktande av
arternas egenskaper, såsom anspråk på ljus, värme, fuktighet, jordmån,
geografiska växtplats och motståndskraft mot yttre faror. Känner man inte till
dessa egenskaper kan man enligt Holmerz inte sköta skogen på ett ”naturenligt
sätt.” – Numera skulle man välja uttrycket ”ekologiskt godtagbart sätt”– Han
diskuterar också självsådd och skogsodling med hänsyn till marktillståndet, faran
för stormfällning, behovet av frostskydd för plantorna och risken för
snytbaggeskador. För att undvika de senare bör hygget ligga två till tre år innan
det planteras, och avverkning bör inte utföras i samma trakt förrän efter åtta till
tio år.
Resonemanget om björkinblandning i barrskogarna liknar det som förts de senaste
trettio åren: ”En del skogsmän ser ogärna att björken infinner sig i deras
barrskogsåterväxter och mena att hon där gör stor skada, dels genom att piska
af skotten på barrträden och dels - - verka hämmande på barrskogen.” Holmerz
förordar att björkinslaget begränsas till 15-20 % med motiveringen att den skada
björken då gör är försumbar, och att den tidigt ger en värdefull avkastning. Han
86