Ekologi, skog och miljö - Epsilon Open Archive - Sveriges ...

Redan ett par år efter skogsvårdsstyrelsernas tillkomst 1905 började dessa i
sina årsberättelser rapportera om att den unga och växtliga skogen
”kalavverkades, spolierades” och ”illa tilltygades” etc. Förödelsen nådde sin
kulmen under första världskriget, då århundradets första bränslekris uppstod på
grund av vedbrist. Henrik Pettersson hade som ordförande i Bränslekommissionen
iakttagit hur ungskogarna skövlades i jakten på vedbränsle, och föreslog regeringen
en lag som satte stopp för detta.
Svenska Skogsvårdsföreningen, där Arvid Lindman var ordförande, stödde
förslaget genom en resolution. Lindman hade ett kontaktnät och en ställning i
samhället som är oöverträffat bland företrädare för skogsnäringen under 1900talet.
Han hade varit vd vid Iggesunds Bruk, ledamot i Norrlandskommittén,
ordförande i styrelsen för Skogshögskolan och Statens Skogsförsöksanstalt,
förutom att han bland annat varit statsminister 1906–1911, och senare 1928–
1930. När den tillfälliga ”gallringslagen” skulle permanentas 1923 gick Lindman
emot den sittande högerregeringen och gjorde upp med socialdemokraterna om
att anta lagen. Han var nämligen ordförande i det utskott som förberedde
lagärendet. Det var hans skogsvårdsintresse som avgjorde frågan. 1918 års lag
om att ung skog endast fick avverkas genom ”ändamålsenlig gallring”, skapade
förutsättningar för en allmän förbättring av beståndsvården.
Skogsvårdsstyrelsernas årliga redogörelser efterföljande år vittnar om ett ständigt
ökande intresse för gallring, trots konjunkturnedgångarna på 1920- och 1930talen.
204
Arvid Lindman (1862–1936).
Familjen Lindmans arkiv.