Ekologi, skog och miljö - Epsilon Open Archive - Sveriges ...

Tidiga undersökningar av en sådan påverkan – det gällde tallskog och lavar -
som Jan-Erik Hällgren (1978), numera professor och dekanus vid
Skogsfakulteten, utförde på 1970-talet visade att reaktionen mot SO 2 äger rum
på molekylär nivå. Det innebär att många livsviktiga processer såsom fotosyntesen
påverkas, vilket var en helt nödvändig insikt för den fortsatta forskningen.
Odéns teori var att även marken påverkades av den sura nederbörden. Tamm
var till en början skeptisk till detta, men positiv till att undersöka om eventuella
markförändringar förekommit (Pers.kom. 2006). Han råkade få syn på faderns
Ph-mätningar i jord på Tönnersjöheden i Halland 1927. Undersökningen
upprepades 1985, och den visade hur försurningen påverkat de olika jordlagren
och att den till stor del berodde på luftföroreningar (Tamm & Hallbäcken 1988).
”Det blev spiken i kistan för de brittiska försöken att bortförklara nedfallets
påverkan, berättar Naturvårdsverkets chef Lars Erik Liljelund” (Hellmark 2004).
”Skogsdöden”
I Centraleuropa hade man sedan slutet av 1970-talet observerat skogsskador
och döende skog på högt belägna platser i närheten av brunkolseldade kraftverk.
Där klarade inte träden av de extremt höga halterna av främst svaveldioxid i
luften.
Miljöorganisationerna i Sverige var på sin vakt. De hade hela 1970-talets
miljödebatt bakom sig. De var därför vältränade kritiker och ställde krav på
motåtgärder. Politikerna var pressade och såg med oro på skogens framtid.
Eftersom forskningsunderlaget var magert fick de mest pessimistiska slutsatserna
om skogens framtid ofta genomslag i medierna, menar professor Peter Högberg
(2001) vid Sveriges lantbruksuniversitet. Han forskar om effekterna av det sura
nedfallet, och konstaterar att svavelnedfallet har halverats sedan dess. Även
mängden försurande kväve har minskat. Försurningen fortsätter, men i en lägre
takt än under 1980-talet.
För skogen har utvecklingen hittills blivit en annan än den man oroade sig för.
Den växer generellt bättre än tidigare på grund av kvävenedfallet. Barrträden
och mycket av barrskogarnas flora är enligt Högberg också anpassade till sur
mark. Det finns också arter som tar skada av den sura nederbörden, såsom
blåbär och lingon.
Forskarna är dock oeniga dels om de långsiktiga effekterna av det sura nedfallet,
dels om åtgärderna mot försurningen. Vissa förordar kalkning som motåtgärd.
Det har visat sig vara en bra åtgärd för att rädda försurade sjöar, och det finns
163