Ekologi, skog och miljö - Epsilon Open Archive - Sveriges ...

motståndare till svedjningen. Denne tvang Linné att ta bort den sida ur tryckarket
där han uttalade sig positivt om svedjningen (Romell 1964). -Som framgår av
citatet har den ursprungliga texten återställts i de nyare upplagorna. Romell å sin
sida anser att Linnés bedömning av svedjningens positiva sidor är "sann". En
nutida bedömning sammanfaller med detta: "Svedjebruket - rätt utfört - är god
markvård. --- Återhämtningsperioderna med näringsackumulerande
skogsvegetation bör dock inte vara för korta (Magnusson 2005)."
Hård bränning, särskilt på stenbunden mark, samt upprepad bränning av ljunghedar
och andra kalmarker är naturligtvis skadlig för marktillståndet, eftersom en stor
del av humusen går upp i rök. I Bohuslän är verkningarna av många seklers
svedjande och betesdrift kombinerad med skogsskövling fullt synliga än idag,
särskilt på Kynnefjäll, bergsplatåerna nära kusten och på öarna Det är först
under andra hälften av 1900-talet, och där betestrycket upphört, som en naturlig
återbeskogning med björk, asp, rönn, ekkratt, enbuskar samt enstaka tallar och
granar kunnat äga rum, och ett humustäcke mycket långsamt börjat breda ut sig
på bergens kala partier. Under de fyrtio år jag iakttagit detta har inte mycket
hänt.
I de flesta delar av landet har skadorna inte blivit så allvarliga. Med några undantag
(se ovan) är de svenska skogsjordarna på grund av klimat och geologiska
förhållanden robusta. Även om de så småningom återhämtar sig efter en hård
behandling är emellertid produktionsförmågan under tiden mer eller mindre nedsatt
och skogarna svåra att förnya via odling eller självföryngring. Man kan jämföra
med exempelvis Sydeuropa, där ett intensivt markutnyttjande under årtusenden
i förening med torka och erosion skapat steppliknande förhållanden. Här kan
skadorna på mycket stora områden bedömas som obotliga inom överskådlig
tid.
Tidsanda och idéströmningar
Nya idéer strömmade genom Europa under 1800-talets början. Upplysningen,
den allmänna nyttokulturen – utilitarismen – och merkantilismen ersattes successivt
av romantik och liberalism. Romantiken var en reaktion mot upplysningen med
dess betoning av vetenskap och förnuft, men det fanns trots detta beröringspunkter
mellan dessa strömningar. Även romantikerna gav uttryck för ett frihetsideal,
nämligen människors, särkilt konstnärers, rätt att ge uttryck åt känslor och
uppfattningar. Det ligger ju i själva begreppet romantik, att människan i sin värld
innesluter även det som ligger utanför Kants empiriska verklighet.
48