Ekologi, skog och miljö - Epsilon Open Archive - Sveriges ...

skeendet i naturen, ingen särskild "mening" i atomernas rörelser. Det var en mycket
tidig förebådan om en framtida utvecklingslära.
Aristoteles hade motsatt uppfattning och hävdade att allt som sker i naturen har
ett ändamål, tvärtemot Darwins lära om det naturliga urvalet som kraften i
utvecklingen: "Enligt vår mening gör naturen nämligen ingenting utan orsak" förklarar
Aristoteles (Blomqvist 1993), samt att "växterna finns till för de uppvuxna djurens
skull och de övriga djuren för människornas, tamdjuren både till bruk och föda,
och de vilda djuren - - - till föda --- och för att vi skall få kläder och redskap
från dem".
Som vi finner längre fram hyllade även Linné (1744, 1749) ändamålsprincipen:
"naturens skatter har skapats för människans skull". I själva verket hade Aristoteles
läror i århundraden dominerat vid de europeiska universiteten. Vid Uppsala
universitet, som grundades 1477, var Aristoteles den stora auktoriteten i både
filosofi och naturlära fram till 1700-talet, även om hans inflytande successivt
minskade. Hans tes om naturens ändamål förlorade dock helt sin plats i
vetenskapsvärlden, när Darwin publicerade sin evolutionsteori 1859. Fortfarande
förutsätter emellertid många människor att naturen har en mening och ett syfte
(Fagerström 1999). Detta återkommer vi till.
Aristoteles´ naturlära baserades på empiriska studier av växter och djur, och
liksom Linné två tusen år senare ville han skapa ordning i naturen. Han utformade
därför ett klassifikationssystem, naturens stege, som börjar med oorganisk materia
och stiger från lägre till högre växter och djur till människan högst upp på stegen
(Högnäs 2000). Arterna är en gång för alla givna, och någon utveckling från lägre
till högre organismer förekommer inte i naturen. Detta har tolkats som att alla
arter och naturföreteelser har sin speciella betydelse. Linné hade samma
uppfattning. Varje art är betydelsefull, den har anvisats sin plats på jorden och
har en uppgift som ingen annan kan överta.
I framställningen ovan ligger vissa värderingar av filosofernas betydelse för det
vetenskapliga tänkandet och för den påverkan de haft på naturvetenskapen och
människors uppfattning av naturen. Utöver dessa värderingar får följande
uttalanden exemplifiera värdemätare på deras betydelse.
Hans Regnell (2000) anser att Platon "utövade ett omätligt inflytande på
eftervärlden" samt att en av Aristoteles största och bestående insatser är skapandet
av en metodlära med anvisningar om konsten att definiera begrepp, skapa
klassifikationssystem, förklara fakta, prova hypoteser etc." Karin Blomqvist
(1993) som översatt Politiken från grekiska, anser att "vi knappast kan föreställa
16