Ekologi, skog och miljö - Epsilon Open Archive - Sveriges ...

En annan betydelsefull undersökning, publicerad 1931, var Studier över
jordmånstyper och deras förhållande till markens hydrologi i nordsvenska
skogsterränger. I dessa två avhandlingar visar han att markprofilen är ett uttryck
för det genomsnittliga fuktighetstillståndet i marken, och att podsoltyperna kunde
ses som fuktighetstyper. Skogstyperna var i sin tur resultatet av dessa
fuktighetstyper (Troedsson 2003). Dessa uppgifter var av stor praktisk betydelse
för anpassningen av skogsskötselåtgäderna till olika ståndorter.
Tamm utredde (1930) också brunjordsbildningen i landet och betingelserna för
denna med hänsyn till markens mineralogiska sammansättning, klimatet och
hydrologin. I det sammanhanget lanserade han begreppet basmineralindex för
att enkelt kunna klassificera marken.
Vidden av Tamms arbetsfält framgår av ”Den nordsvenska skogsmarken”, som
utkom 1940, och var en sammanfattning av hans tjugofemåriga markstudier. Den
var i många år standardverket i ämnet marklära vid Skogshögskolan, där Tamm
var professor 1938–1957.
Växtsamhällen som markindikatorer
Den finske botanisten och senare professorn, Aimo Kaarlo Cajander (1909)
införde en praktisk användning av växtsamhällen. Han hade funnit att dessa
indikerade ståndortens egenskaper, och uppdelade de nordiska växtsamhällena
i ett antal skogstyper. Dessa kunde användas både för bonitering, nämligen
klassificering av markens produktionsförmåga, och för val av skogsskötselmetoder.
De skogstypsscheman som senare utarbetades i Sverige kom
huvudsakligen att användes som underlag för skogskötseln, men inte för bonitering.
Malmström forskade om podsolering, markvittring och jordmånstyper. Han är
dock kanske mest känd för sina studier av torvmarkerna och klassificeringen av
dessa från dikningssynpunkt (Malmström 1928), samt för sin utveckling av
skogstypsläran, ett arbete som fortsattes av Olof Eneroth och Tore Arnborg.
Malmström (1935) var också den förste som klart visade hur skogstillväxten på
torvmarker starkt beror på tillgången på mineralnäring, främst fosfor och kalium.
Larl-Gunnar Romell (1891–1981) var botanist vid Skogsförsöksanstalten 1918–
1928 och försöksledare mellan 1938 och 1957, med professors namn från 1948.
Under mellantiden, 1928–1934, verkade Romell som professor vid Cornell
University i USA. Han var liksom Andersson och Sernander starkt engagerad i
naturvård, och var en välkänd skribent i detta ämne.
136