Ekologi, skog och miljö - Epsilon Open Archive - Sveriges ...

Selander oroar sig för ”utsugningen av skogsmarken”, det vill säga att det kväve
som bortförs vid avverkningarna inte ersätts: ”Redan nu förefaller de nya skogar
som planteras att växa långsammare än skogen gjorde i gamla tider; och
likaså är det bevisat att virkesproduktionen i äldre skogsbestånd på fastmark
begränsas av brist på kvävenäring och har kunnat öka mångdubbelt genom
kvävegödsling.” Det första påståendet fanns sannolikt ingen vetenskaplig grund
för. Det som var vetenskapligt belagt vid den tiden var att kvävebristen begränsade
virkesproduktionen, och att denna ökade efter gödsling – dock inte mångdubbelt.
Selander betonar dock att utsugningen är ett problem på lång sikt, som dessutom
ännu inte är tillräckligt utrett.
Det levande landskapet i Sverige är en summering av den tidens botaniska
kunskaper, som bland andra de tidigare nämnda ekologerna Hesselman,
Sernander, Du Rietz, Sjörs med flera bidragit till. Selander visade också vad
som var värt att värna om, och beredde därmed marken för efterföljande mer
pragmatiska miljökritiker.
Ett decennium senare framträdde kemidocenten vid Karolinska institutet, Hans
Palmstierna (1926-1975) som ledande opinionsbildare. I boken Plundring svält
förgiftning (1967) kritiserar han liksom Carson kvicksilverutsläppen och
insekticidanvändningen, och beskrev följderna av fortsatt användning. Kvicksilver
användes i skogsindustrin för att pappersmassan inte skulle angripas av mögel
och bakterier. Myndigheterna reagerade snabbt på Carsons och Palmstiernas
stridsskrifter, och utsläppen av kvicksilver upphörde 1969. Året därefter förbjöds
insekticiden DDT i Sverige, och under de närmaste åren i ett flertal andra länder.
Men nya biocider uppträdde på scenen, med nya problem för miljön.
Hans Palmstiernas bok 1967.
181