Ekologi, skog och miljö - Epsilon Open Archive - Sveriges ...

Det är den första tesen om nedärvning av förvärvade egenskaper, som Lamarck
i allmänhet förbinds med: ”Lamarck is remembered primarily as a pre-Darwian
evolutionist who proposed the wrong mechanism – the inheretance of acquired
characters – to explain evolutionary change. But this view of Lamarck does not
do justice of his own conception of organic change. Nor does it indicate how his
views on organic change related to the rest of his biological thinking or his scientific
and philosofical work as a whole (Buckhardt 1984).”
Uttalandet innebär en uppmaning att bedöma Lamarcks gärning inte bara genom
att ta del av enstaka formuleringar. Vid en något mer ingående studie finner man
att han liksom Darwin räknade med att evolutionen pågått i ”oräkneliga
generationer och en oändlig tidsrymd”, en tanke som var ny vid början av 1800talet.
Han satte även in organismernas utveckling i ett ekologiskt sammanhang,
och tillmätte miljön ett avgörande inflytande på den biologiska utvecklingen.
Tidsaspekten på evolutionen, miljöns inflytande och ytterligt små successiva
förändringar i arvsanlagen var betydelsefulla utgångspunkter för den utvecklingslära
Lamarck presenterade. David L. Hull (1984) uttalar i förordet till den engelska
utgåvan av Philosophie Zoologique, att ”Lamarck i viss utsträckning var Darwins
ende genuint vetenskaplige föregångare”.
Biologibegreppets upphovsman
Lamarck var präglad av den franska upplysningen, och såg sig själv som
vetenskapsman i motsats till de filosofer som inte observerat naturen tillräckligt
grundligt (Buckhardt 1984). Underlaget till hans utvecklingsteorier om djuren
hämtade han i det omfattande material han samlat om både växter och djur.
Detta hade han planerat att ”använda i ett nytt projekt med titeln Biologi som
skulle behandla allt levande” (Lamarck 1984). Det som tidigare benämndes växtoch
djurriket samlades därmed under vetenskapsområdet biologi.
Lamarcks teorier gick också emot dåtidens religiösa och romantiska uppfattningar
om skapelsen, och han bröt definitivt med Linnés skapelsetro om att alla
organismer var fullt utvecklade från början. Motståndet var därför starkt från
den religiösa opinionen, som inte kunde acceptera hans materialistiska
världsuppfattning. Han mötte även motstånd bland naturforskarna, exempelvis
från Cuvier, vars katastrofteori – se ovan – inte stämde med Lamarcks
utvecklingslära.
Dock saknades vid den tiden kunskaper i genetik. Som framgått drog Lamarck
därför fel slutsatser om själva mekanismen för nedärvningen. När forskarna på
allvar började uppmärksamma Mendels ärftlighetslagar omkring år 1900 insåg
64