Ekologi, skog och miljö - Epsilon Open Archive - Sveriges ...

Det som ”skiljer skogshuggarens timmerstock från poetens träd” är att poeten
ser helheten. Det var ju också de europeiska romantikernas uppfattning, att naturen
var besjälad, och att endast intellektuella och särskilt konstnärer kunde uppfatta
detta - en överlägsen attityd till andra människor, som även framträder i följande
uttalande: ”Himlen är inte lika stor när den välver sig över en mindre värdefull
befolkning.”
Thoreau tillhörde Emersons krets som hade sitt centrum i den lilla staden Concord
nära Boston i Massachusetts. Efter studier av klassiska språk lämnade han Harvard
vid tjugo års ålder, och efter en kort tid som lärare ägnade han sig åt diverse
tillfälliga hantverksarbeten, och strövade så gott som dagligen i skogarna runt
Concord.
Thoreau förverkligade ett liv i den ”besjälade naturen”, och har skildrat detta i
sitt livsverk Walden 1854 - på svenska Skogsliv vid Walden - som blivit en
kultbok för miljövänner. Thoreau hade nekats anställning i Concords rådhus,
trots ”allt han gjort på eget initiativ”. Han vände sig därför åter mot skogarna och
beslöt genomföra sitt experiment. Han var då 28 år.
Med en lånad yxa fällde han talltimmer för att få virke till en stuga vid sjön Walden.
Han levde ytterst enkelt och ville visa att man kunde undvara de flesta av
civilisationens bekvämligheter. Vi behöver enligt Thoreau endast det enklaste av
”föda, skydd, beklädnad och eld”, vilket han i bokens första hälft utvecklat till en
formlig handbok i spartanskt leverne. Det behövdes inte heller samhällsinstitutioner
som postgång. Järnvägen och tågen, ljudet av ångvisslan och kraften i loken
beskriver han emellertid lyriskt och målande, men i ”handboksdelen” talar han
om järnvägen som ett onödigt transportmedel. Lönearbete är förkastligt och ”hus,
boskap och slaveri på egna ägor krossar människorna”. Men denna inställning
kan man förstå att han inte heller satte värde på social gemenskap. Det var ”en
billig vara”, som hindrade honom att odla sin själ.
Det retoriska greppet med överdrifter och provokationer i denna del av boken
väcker fortfarande uppmärksamhet och attraherar säkert många läsare. Själva
det asketiska levnadssättet med en extrem sparsamhet med resurser torde också
ha noterats av många och upphöjts till föredömligt exempel på skonsamhet mot
miljön.
Frans G. Bengtsson skriver i förordet till den svenska upplagan: ”Han tänker
uteslutande i liknelser och metaforer; såtillvida är han uteslutande poet. Därav
hans tvära övergångar; hans brist på synligt sammanhang.” Detta stämmer väl
med de naturfilosofiska och naturskildrande avsnitten. Här förekommer
50