Ekologi, skog och miljö - Epsilon Open Archive - Sveriges ...

Svedjandet skulle göras med omsorg: "15 Cap. 1§: Vill man svedjeland bränna;
afrödje då skogen näst omkring, gräfve upp jorden, och have vatten därhos och
annan redskap, som tjenar att släcka elden med. Tillsäga ock nästa grannar att
vara vid handen, och komma till hjelp, der så omtränger." Skulle det uppstå
skogsbrand var grannar och andra sockenbor skyldiga att delta i släckningen,
"eller böte 2 daler." Böter kunde också drabba fogdar och jägmästare, om de
inte ingrep när de fick meddelande om skogsbrand.
Planteringsskyldighet gällde även i fortsättningen efter avverkning av bärande
träd, men även efter lönn, lind, alm och ask "eller annat sådant trä, som större
nytta med sig hafver än ofruktbare trä". I nedan nämnda skogsordning fanns
ytterligare en bestämmelse om lövskogsplantering. Skattebönderna på slättbygder
eller skoglösa hemman skulle plantera ek, bok, alm, ask m.fl. lövträd, till ett antal
av minst "12 stycken på hwart matlag hwart år." Troligen uppstod på detta sätt
de planterhagar som Lindskog redovisat.
År 1734 utfärdades också en "Kongl Maj:ts Allmenna Förordning om Skogarne
i Riket", som mer detaljerat förklarade restriktionerna i skogsanvändningen.1749
års förklaring till skogsordningen uttalade att husbehovsavverkning och
brännvedshuggning var behovsprövade, och att avverkning för avsalu var belagd
med starka restriktioner. Sverige hade nu nått kulmen i restriktionerna för
skogsanvändningen. Nästa kulmination ägde rum 1983.
44
Titelsidan på Kongl. Maj:ts
Allmenna Förordning om
Skogarne i Riket 1734.