Ekologi, skog och miljö - Epsilon Open Archive - Sveriges ...
Ekologi, skog och miljö - Epsilon Open Archive - Sveriges ...
Ekologi, skog och miljö - Epsilon Open Archive - Sveriges ...
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
<strong>Sveriges</strong> Geologiska Undersökning, SGU, utredde försumpningen i mellersta<br />
<strong>och</strong> södra Sverige. Först på 1920-talet kunde Carl Malmström <strong>och</strong> SGU<br />
tillsammans vederlägga påståendena om den fortskridande försumpningen (Hånell<br />
1992).<br />
Hesselman var en mångsidig forskare, <strong>och</strong> utförde studier av <strong>skog</strong>ssamhällen,<br />
<strong>skog</strong>strädens utbredning, <strong>skog</strong>strädens ”rasfråga” <strong>och</strong> förädling, fröspridning,<br />
humus <strong>och</strong> mykorrhiza. De betydelsefullaste studierna utförde Hesselman inom<br />
humusforskningen. Genom jämförande fältstudier påvisade han kvävets avgörande<br />
roll för föryngring <strong>och</strong> tillväxt (Hesselman 1917). Dessa resultat bekräftades tio<br />
år senare i experimentella undersökningar, som han 1927 redovisade i Studier<br />
över barrträdsplantans utveckling i råhumus. Han jämförde här<br />
kvävemobiliseringen, d.v.s. nitratbildningen, <strong>och</strong> plantutvecklingen i olika<br />
humusprover. –Betoningen av nitratets betydelse har dock inte riktigt stått sig. –<br />
Samordnat med denna undersökning studerade Elias Melin (1927) mykorrhizan<br />
på försöksplantorna. De fann att de plantor som växte upp i humus från ”gamla<br />
lavbehängda gran<strong>skog</strong>ar” blev klena, hade svaga rötter <strong>och</strong> endast en liten mängd<br />
mykorrhizor, medan humus från kalhyggen som fått ligga några år alstrade större<br />
plantor med kraftiga mykorrhizabärande rötter. ”Särskilt vackra blev plantorna i<br />
humus från björkblandat granbestånd.<br />
Hyggeseffekten hade man tidigare kunnat iaktta, men nu fick man kunskaper om<br />
orsaken, nämligen livligare kvävemineralisering <strong>och</strong> oftast åtföljande nitratbildning<br />
i den humus som utsatts för störning i form av friläggning <strong>och</strong> solbelysning på<br />
hygget. Även störning i form av bränning ger denna effekt. Hesselman noterar<br />
också att det sker ”en förändring i mikroflorans sammansättning eller tallrötternas<br />
samliv med svampfloran” <strong>och</strong> att humustäckets nya egenskaper bibehålls en längre<br />
tid <strong>och</strong> påverkar beståndets utveckling.” Enligt Carl Olof Tamm (2006) kom den<br />
definitiva tolkningen av hyggeseffekten när Romell präglade termen<br />
röjningsgödsling. Han beskrev noga den temporära förbättring av näringstillgången<br />
i <strong>skog</strong>smarken som följde på avverkning, <strong>skog</strong>seld eller stormfällning, då framför<br />
allt rotkonkurrensen upphör.<br />
För praktiken var det ett akut behov av att veta mer om förutsättningarna för<br />
främst olika föryngringsmetoder. Behovet var störst i norra Sverige, där man i<br />
stor utsträckning saknade erfarenhet av både självföryngring <strong>och</strong> <strong>skog</strong>sodling,<br />
<strong>och</strong> där man i de flesta fall misslyckades med återväxterna (Tirén 1952). Resultaten<br />
av experimenten kunde enligt Hesselman dels skapa förståelse för föryngringsproblemen<br />
särskilt i Norrlands svårföryngrade gamla gran<strong>skog</strong>ar, dels ge anvisning<br />
om metoder att bedöma om ”ett hygge har uppnått den för en kulturs utveckling<br />
gynnsamma mognadsgraden”. Problemen med föryngring av dessa <strong>skog</strong>ar kunde<br />
i framtiden åtminstone delvis förebyggas genom en beståndsvård som hindrar<br />
134
Change language