Ekologi, skog och miljö - Epsilon Open Archive - Sveriges ...

De första praktiska försöken med herbicider i form av fenoxisyror – i dagligt tal
hormoslyr –utfördes 1947 (Häggström 1956). Samtidigt startade Skogsforskningsinstitutet
de första vetenskapliga försöken med att döda stubbskottsbjörk
med fenoxisyror (Rennerfelt & Fransson 1949). Skogsbruket fick genom dessa
försök underlag för att i relativt stor skala behandla lövvegetation med herbicider.
Besprutningen utfördes till att börja med från marken, men redan 1951 utfördes
det första försöket med flygbesprutning av SCA, i ett område mellan Strömsund
och Gäddede (Lundberg 1952). På mindre trakter med låga lövbuskar kunde
traktor- eller ryggburna sprutor användas. Enstaka grövre träd behandlades med
fickning. Med en yxa höggs fickor runt stammen, och medlet pumpades med en
oljekanna in i fickorna.
Beträffande riskerna med preparaten var uppfattningen, att dessa inte var ”skadliga
för människor och djur, men att till exempel bin och fiskar kan dödas” (Häggström
1956). Dittills hade man ännu inte funnit att mikroorganismerna i marken kunde
skadas med de koncentrationer som användes. Tolv år senare meddelade Ulf
Bärring (1968), att det fanns viss risk att insekter och fiskar kunde skadas av
medlen. Detta visar att kunskapsläget var oklart, vilket borde ha varit en
varningssignal för både forskare och användare. Så var emellertid inte fallet.
”Hormoslyrdebatten”
Under sommaren 1970 bröt kritiken mot kemikalieanvändningen och andra
företeelser i skogsbruket ut med stor styrka. Det var ett komplex av skogsfrågor
som kritiken och debatten handlade om. De enstaka frågorna var också komplexa,
vilket avsevärt försvårade en diskussion. Användningen av kemiska medel –
herbicider – och upptagningen av stora hyggen rörde både miljön och
sysselsättningen i skogen. Åtgärderna var ett led i skogsarbetets rationalisering
som pågått sedan 1950-talet. De stora hyggena på storskogsbrukets marker i
Värmland, Dalarna och Norrland togs som intäkt för att skogarna överavverkades.
Ett stort antal skogsarbetare hade redan friställts som följd av avverkningarnas
mekanisering. Nu hotades enligt mångas uppfattning även den framtida
sysselsättningen både i skogarna och vid sågverk, massa- och pappersbruk.
När dessutom den motormanuella röjningen och hyggesrensningen, som gav
sysselsättning under barmarksperioden, ersattes med kemikalier, som inte var
tillräckligt undersökta, var fältet fritt för både spekulationer och objektiv kritik.
En händelse som väckte stor uppmärksamhet och underblåste kritiken mot
herbicidanvändningen var när ett antal renar dog i trakten av Älvsbyn vårvintern
1970. Statens Veterinärmedicinska anstalt undersökte prover från döda renar,
och kunde konstatera att många djur hade varit extremt utmärglade och troligen
186