Ekologi, skog och miljö - Epsilon Open Archive - Sveriges ...

Ernst Haeckel försvarar utvecklingsläran
Haeckel anses vara den förste att ge ekologin en modern definition: ”der
Wissenschaft von der Oecnomie, von der Lebensweise, von der äusseren
Lebensziehungen der Organismen zu einander”. Denna formulering står sig
fortfarande. Haeckel bedrev zoologiska studier, men hans stora förtjänster var
att han i vida kretsar stimulerade intresset för evolutionsläran. Han var väl insatt
i Darwins teorier och den ivrigaste försvararen av dessa, vilket framgår av boken
Natürliche Schopfungsgeschichte (Haeckel 1902).
Haeckel är också känd för att ha formulerat den biogenetiska grundlagen. Den
innebär att ontogenien, nämligen utvecklingen från befruktat frö till färdig individ,
är en förkortad version av en organisms hela biologiska utvecklingshistoria eller
evolution. Det senare benämner han fylogeni.
Haeckel är omdiskuterad bland idéhistorikerna. Enligt Worster (1996) vidgade
Haeckel sin definition av ekologi till att gälla alla miljöförhållanden i tillvaron, och
han såg också framför sig en världsomfattande enhet av organismer. Detta var
minst sagt högtflygande slutsatser, i vilka han gick långt utanför bland annat Darwins
teorier. Exempel på detta är när han talar om ”en djupare ordning som omfattar
hela universum”. Ett annat är ”naturen själv var en väl avvägd och enhetlig organism,
som inte bara omfattade det fysiska utan även det andliga”. Budiansky (1997)
konstaterar: ”Vad detta än var, så inte var det vetenskap”, och när Haeckel
överförde sina och Darwins teorier till att även gälla det sociala området fjärmade
han sig ännu mer från vetenskapen. Omkring sekelskiftet fanns en benägenhet
bland människor att söka efter vetenskapliga lagar, som kunde ge vägledning i
olika samhällsfrågor. I de fall man hänvisade till Darwin kallade man detta för
socialdarwinism. Man tänkte sig samhällen som levande organismer, där
utvecklingen sker genom kamp mellan individer, klasser och raser, och resultatet
blir högre samhällsformer. En av de allvarligaste avarterna av socialdarwinismen
var att rashygieniska idéer fick näring.
Worster (1996) är mildare i sin kritik, och menar att Haeckel öppnade fältet för
ekologin, och att sedan en förtrupp av ekologer utformade ”konturerna för den
moderna disciplinen ekologi”. Worster beskriver dock Haeckels överdrifter
ungefär som Budiansky, nämligen att han gav begreppet ekologi en alldeles för
vidlyftig innebörd. Uddenbergs (2004) bedömning av Haeckel som
vetenskapsman var att han var lika mycket spekulativ filosof som biolog.
De många uppfattningarna om Haeckel kan möjligen sammanhänga med att han
själv kan ha ändrat vissa av sina ståndpunkter under naturvetenskapens dynamiska
utvecklingsperiod efter Darwin. Det fanns rikliga tillfällen till detta, eftersom hans
123