Ekologi, skog och miljö - Epsilon Open Archive - Sveriges ...

Efter femtio års riksskogstaxeringar och andra inventeringar kan man numera i
Skogsstatistisk årsbok i de flesta fall relativt säkert avläsa resultaten av de
tillämpade skogsbrukssätten. Restaureringen av skogarna och övergången till ett
uthålligt skogsbruk med moderna skötselmetoder har resulterat i ett ständigt
stigande virkesförråd, och under de senaste två decennierna en successivt
förbättrad miljövård. En detaljerad redogörelse återfinns i Skogsbruk på
samhällets villkor. Skogsskötsel och skogspolitik under 150 år (Enander
2007). I det följande beskrivs i korthet huvudtrenderna i skogsskötseln.
Planteringarna ökar, men problem med kvaliteten kvarstår
länge
Forskningsunderlaget inom föryngringsområdet var otillräckligt omkring 1950.
De forskningsresultat som Tirén (1958) redovisade på 1950-talet var inte
relevanta för planteringsmetoder som inkluderade markberedning, eftersom
planteringsförsöken inte beaktat markberedning som en försöksfaktor. Som
framgår av kapitel 13 blev markberedning och därefter hela komplexet plantornas
mikromiljö prioriterade områden de följande decennierna.
Från omkring 1950 ökade successivt de arealer som årligen planterades från 45
000 hektar och nådde sin kulmen med 200 000 hektar under andra hälften av
1980-talet. Därefter minskade skogsodlingen till nivån 115 000 hektar 1995.
Störst var minskningen inom privatskogsbruket. Den totala planteringsarealen
uppgick 2005 till ca 140 000 hektar.
Efter en bottennivå vid 1970-talets mitt ägde en förbättring av återväxternas
kvalitet rum fram till 1990-talet, då lägre intensitet i skogsodlingarna och ökad
naturlig föryngring ledde till sämre totalresultat. Många skogsägare underlät att
Dessa slutsatser har varit återkommande i redogörelserna i alla återväxtinventeringar
som utförts från och med 1960-talet.markbereda före planteringen
och ställde inte tillräckligt antal fröträd vid självföryngring. Ofta valde de dessutom
olämpliga marker för den senare åtgärden.
208
Bortsett från svårigheten att bemästra snytbaggeskadorna har
erfarenhets- och kunskapsunderlaget inom föryngringsområdet
emellertid varit fullt tillräckligt för att åstadkomma avsevärt bättre
återväxter än vad som skett. Som framgått tidigare har det gjorts
stora framsteg inom föryngringsforskningen från och med 1970-talet,
främst rörande markberedning och plantetablering samt plantornas
mikromiljö, men forskningsrönen har inte beaktats tillräckligt.